Satt och fikade med en före detta kollega, när hon plötsligt blev tyst och fick något sorgset i blicken. Jag hade sagt något om några av mina vänner, när hon avbröt mig för att berätta om sin stora ensamhet.
Jag fick mig en tankeställare. Har ibland gjort mig lustig över att mitt liv känns som en bokningstavla i tvättstugan, som människor omkring mig bokar upp tills det är fullt. Varför klagar jag? Det måste ju vara mycket värre att ha utrustning som man vill dela med sig av – men ingen som vill boka tid…
Läste någonstans att Sverige har störst antal ensamhushåll i världen. Detta i sig skulle kanske inte vara ett problem, om vi fanns med i starka sociala nätverk. Men många svenskar saknar dessa sammanhang. Släkt- och familjeband är ofta lösare knutna hos oss, än i många andra länder. Livslånga relationer blir allt ovanligare.
En av mina vänner arbetar inom äldreomsorgen. Hon har berättat att hon ibland känner sig kluven över att den medicinska utvecklingen (och vårt ökade välstånd) gör att svenskar lever allt längre – samtidigt som de blir allt ensammare. Många av dem får aldrig besök, och kommer sällan ut på promenad.
I skolan fick jag lära mig att 1+1 blir 2. Varför ska det vara så svårt att tillämpa denna enkla matematik på relationer? Det räcker ju med att två ensamma människor på något sätt finner varandra – så är de inte längre ensamma.
Jag har inget svar på denna viktiga fråga – har du?
/Grubbelmia
Länkar
Ensamhet är farligare än fetma
Torka tårarna med virtuell näsduk
Ensam är sällan stark
Grubbelmia.se 
Grymt snygg layout!!
Tänkvärd text. Jag känner igen mig. Saknar också vänner
kanske mest beror på att jag flyttat en del de sista åren.
Kram
först och allt, snygg blogg =) Har du gjort den?
Väldigt intressant och tankvärt inlägg =) Tror att precis som du säger så komplicerar man det nog ofta i början av relationer istället för att låta den starta där det behövs, enkel mattematik som sagt 😉 1 + 1 = 2… Diggar det =)
Tack för kommentarer. Jag tror på den enkla matematiken, även om den av vissa synes svår. Tror även på Jesu ord om att man blir lyckligare av att ge än att få, och på hans liknelse om sådd och skörd. Tyvärr beror en del ensamhet på att vi inte har sått in av vårt goda i andra människor, och därför inte heller får någon skörd. Sträck ut en hjälpande hand, ring och fråga hur någon mår, bjud in din granne på kaffe – vem vet, kanske en sådan enkel sak kan vara början på en vänskap?
Sedan finns det de som sått i mängder av sitt goda – och ändå sitter ensamma. På denna matematik, har jag inget svar. Något har blivit fel här…
Kul att ni gillar den nya webbdesignen. Det är en färdig mall – men jag har valt den helt själv 😉
/Grubbelmia
Tänkvärt.
/D
P.s. Skitsnygg layout på nya bloggen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
MYCKET INTRESSANT! HAR LAGT MÄRKE TILL ATT DE SOM TALAR O SKRIVER MYCKET OM ENSAMHET PÅ OLIKA BLOGGER. SÄRSKILT S.K ”KRISTNA” HAR MYCKET ÅSIKTER I ÄMNET, MEN NÄR DET GÄLLER DERAS EGET HANDLANDE VISAR DE MOTSATSEN. ATT GÅ FRÅN ORD TILL HANDLING ELLER SNARARE ORD UTAN HANDLING, VAD ÄR DET??
FÖRR I TIDEN BRUKADE VARJE PREDIKAN AVSLUTAS MED:” VAR ICK ALLENAST ORDETS HÖRARE UTAN DESS GÖRARE”!!
HUR SKALL VI ÅSTADKOMMA DETTA? NÄR SKREVDU, RINGDE, BESÖKTE DU OSV
TROR JAG ÄR VIKTIGA FRÅGOR VARJE PERSON SOM VILL VARA EN -”MÄNNISKOVÄN” (LIKT JESUS) BORDE STÄLLA SIG!!
HÄLSNING!
EN BRODER
PATER NOSTER
Här sätter Du verkligen fingret på en öm punkt. Så fruktansvärt jobbigt detta faktum att så många är helt utan vänner. Det är en olidlig smärta för så många. Jag möter dem ständigt – inte minst på internet – och har fullt upp med att försöka sprida solsken. Nästan ett heltidsarbete för mig.
Ett ord i sammanhanget kommer för mig:
”Skörden är mycken, men arbetarna äro få.
Bedjen fördenskull skördens Herre, att han utsänder arbetare till sin skörd” Matteus 9:37,38
Jag vill inte bara bli eller vara en vän utan också ge dem en mening med livet i ljus, hopp och en framtid utan slut där alla tårar ska torkas från deras ögon och ingen sjukdom och nöd vara mera.
Det är ju dessutom en oändlig välsignelse att få leva utgivande. Jesus själv talade ju om att det vi gör en av dessa mina minsta det gör vi mot Honom själv. Det gäller då också sjuk och fängelsebesök.
Jag tycker att det är så sorgligt, och att något gått väldigt snett. Det är ju uppenbart att vi alla, människan, är byggd för att vara tillsammans, att ha relationer.
Vi i vår del av världen är så stolta över vår materiella levnads standard, och det är allt för vanligt att just relationerna till andra offras på ”välståndets” altare. I verkligheten lever vi i ett U-land där svälten breder ut sig, svält född på gemenskap och vänner. Svält född på relationer och ensam.
När ska Svensken i stort våga gå tillbaka och ifråga sätta sin värde skala som har lett så fel? Stört är inte den som tjänar mest pengar. Blir så oändligt trött på denna sjuka värde skala, nej, som Jesus sa ”Den som är störst bland er ska vara de andras tjänare”. Hur mycket bättre live leder inte denna visdom till? Det blir ett riktliv med många relationer.
Tack Grubbelmia för din härliga reflektoin!
mvh
mr Alisa