Grubbelmia.se

Min brorson tittar på den frostiga gravstenen, och ser allvarlig ut när han frågar. ”Nej, här ligger din farfar”, svarar jag – med en känsla av att det inte gör honom så mycket gladare…

Nu har vi passerat ännu en allhelgonahelg, och jag besöker som vanligt min adoptivpappas grav. På något sätt trivs jag med att leva mitt liv i skuggan av döden.

Låter deppigt, tycker kanske någon. Men för mig innebär det att mitt liv får skärpa. Det är inte så att jag går omkring och tänker på döden varenda dag, men jag vill ta vara på livet – och inse att det kan ta slut när som helst.

Mycket klokt har sagts om döden, och jag vill här dela med mig av några favoriter:

• Livet är en vacker såpbubbla. I döden ser du hur tom människans bubbla är. Carl von Linné
• Döden är inte det värsta utan fruktan för döden. George Bernard Shaw
• Le åt döden! Huru kan detta vara möjligt om icke livet vore komiskt i sig självt? Så mycket bråk för så litet. August Strindberg
• Människorna har stor respekt för döden, jämfört med den ringa respekt de har för livet. Henry de Montherlant
• Till slut tog han mod till sig och trodde på döden efter livet. Nicolaus Cybinski
• De flesta är bra på att glömma döden, medan endast några få kan glömma havet när de plaskar vid strandkanten. Mikal Rode
• Man skall leva livet så att man blir vän med döden. Astrid Lindgren

Ett sätt att bli vän med döden, är tron på att döden inte är slutet. Igår vid Norra begravningsplatsen i Solna, förklarade jag för min brorson, att jag inte tror att Gud är död. Enligt min livsåskådning tror jag att jag ska få träffa både Gud och min adoptivpappa, när livet här på jorden är slut. Jag säger inte att jag vet att det kommer att bli så… 

…men jag tror!

/Grubbelmia