Tror att jag och min man (efter 27 år tillsammans) snart kan ha gått varenda relationskurs som finns. Vissa var bra, andra sämre. Vi lärde oss olika kommunikationsmodeller, konflikthantering och kärlekens språk. 
Det är absolut inte så att allt varit förgäves, men trots schemalagda dejter, kunskap om bakomliggande motiv i bråken och bekräftande samtal – blir det till slut jobbigt att försöka vara den perfekte partnern…
Ett av mina favoritämnen just nu är existentiell psykologi. Även här har jag gått kurser. Vissa tycker att det låter lite deppigt att fokusera på att det enda vi egentligen vet, är att vi föds och att vi dör. Allt däremellan byggs upp av de olika förutsättningar som vi alla får, samt små och stora val som vi och omgivningen gör. Själv tycker jag att denna livshållning är realistisk och befriande. För mig personligen skapar den en slags förnöjsamhet med det som är, samtidigt som den uppmuntrar mig till att ständigt ompröva livet och de val jag gör.
Tillbaka till detta med relationskurser (man behöver ju inte vara ett par för att ha nytta av dem) så lär jag mig i existentiell psykologi att om man vill leva i varaktiga relationer, är det de många små kärlekshandlingarna i vardagen som är viktigast – attityden vi väljer att ha till varandra. Inte att boka tid på restaurang. Inte ens att kommunicera ”rätt” enligt olika metoder. Snarare är det vardagens små kärleksbevis som betyder något. Att kolla upp hur din partners dag har varit, vilka drömmar som finns och vad som känns jobbigt just nu. Sedan tillsammans göra aktiva val, om det behövs.
Ett återkommande tema inom existentiell psykologi, är att uppmuntra människor att våga välja och ompröva gamla beslut som skaver. Många gånger gör vi oss mer maktlösa än vi i själva verket är. När jag vågar göra de val som jag innerst inne vill göra, känner jag mig friare och gladare.
Den stora kärleken som många söker kan vara svår att finna, men genom att varje dag välja att göra många små kärleksfulla handlingar mot varandra, bygger vi ett kärleksrum där den stora kärleken – om än i bitar – plötsligt tonar fram…
Är inte detta fantastiskt?
/Grubbelmia
Grubbelmia.se 