– alla vill vara i rampljuset. Ja, detta är tanken som slår mig när jag promenerar förbi denna igenvuxna åskådarplats – bredvid en aktiv ridskola i närheten.
Andra ord som poppar upp i huvudet är ”syns du inte så finns du inte” och ”du är din egen lyckas smed”. Att sätta sig själv åt sidan för att gynna och lyfta någon annan (det som mormor brukade kalla självuppoffring) – känns egendomligt omodernt idag. Att över huvud taget leva i skuggan av något eller någon, snarare än i ramljuset – är nog inte en framtid många drömmer om.
Minns en övning vi gjorde på en ungdomssamling, för många år sedan. Ungdomsledaren (vilket förresten både kyrka, sport och föreningsliv har svårt att rekrytera numera) bad oss att ställa sig på en rak linje. Sedan sa han till oss alla att ta ett stort steg framåt samtidigt, och hade därefter ett långt snack kring ämnet ”Om alla vill sticka ut samtidigt, syns ingen”. Vi pratade solidaritetens kraft, men samtidigt om att våga vara sig själv – utan att det sker på bekostnad av någon annan. En minnesvärd kväll, som la grunden till senare engagemang i mission och biståndsfrågor.
Jag förstår att det finns diken att falla i, kring nästan alla resonemang. Men detta fenomen att alla ska vara Lucia på dagis – vad ska det vara bra för? Att man inte lär barnen att mycket betydelsefullt har uträttats på denna jord, av människor som inte drevs av att stå i rampljuset. Att man inte lär dem att man kan både finnas och leva ett fullgott liv, utan att bländas av strålkastare? Att man inte lär dem att det räcker gott med att vara precis den man är – vare sig mer eller mindre? Att bara få vara – det är livskvalitet enligt…
Grubbelmia.se 
Mycket tänkvärt.