Jag är inte längre förälskad. Nu är jag efterälskad!

Publicerat: januari 3, 2013 i Vardagsgrubbel

Någon frågade mig nyligen om jag fortfarande är förälskad i Tomas. Även om min kärlek till honom är större och intensivare än någonsin, tvekade jag. ”Är det verkligen förälskelse man kallar denna känsla”, grubblade jag…

Började fundera på de olika perioderna i Tomas och min relation. Den osäkra starten, när jag på darriga ben försökte tolka blickar, ord och beröring. Lättnaden när känslorna uttalades och besvarades. Sedan den mer typiska förälskelsefasen, med ett ständigt pirr i magen – där jag uppmärksamt och okritiskt, lyssnade till varje ord som Tomas sa. En ”Lära-känna-fas”.

Efter detta öppnades våra ögon sakta men säkert för varandras fel och brister. Kärleken fanns kvar, men blev mer verklighetstrogen. Sedan kom barnen. Småbarnsåren. Vaknätterna. Tröttheten.

Fokus flyttades från tvåsamhet till familjeliv. En härlig och rolig tid, med stort fokus på barnaktiviteter och myskvällar. Men även ett ständigt pusslande för att få arbete, fritid och familj att fungera. Det var i denna fas som vi båda upptäckte att vi kunde känna stark attraktion till andra än varandra. Antagligen för att vi inte gav vår relation tillräckligt med näring, på hemmaplan. Under dessa år upplevde vi våra största frestelser till otrohet – och vi anser det mer som Guds nåd än skicklighet, att ingen av oss trillade dit.

Så blev barnen äldre och tiden för tvåsamhet kom smygande tillbaka. Först blev det mer som en kris. Vad gör vi nu? Vilka är vi? Vad vill vi som par? Vi började anmäla oss till äktenskapskurser, och läsa böcker om hur man utvecklar en kärleksrelation. Gå på massagekurser.

Det märkliga som hände var att vi började lära känna nya sidor av varandra. Vi delade och försökte nära gamla drömmar, som legat i träda. Vi pratade och hoppades på en spännande framtid – och uttryckte vår önskan om att åldras tillsammans. En ny upptäcktsresa startade. Pirret i magen kom tillbaka…

Fast inte det där osäkra pirret. Inte heller det okritiska lyssnandet, eller blindhet för svagheter. Mer en nytänd nyfikenhet att fortsätta fiska i varandras okända vatten. Lära oss mer om beröringens njutning. Om mogen passion.

Det jag vill kalla efterälskelse.
/Grubbelmia

Annonser
kommentarer
  1. Daniel skriver:

    Har redan sagt det till dig privat men denna post går in på tio-i-topp listan i min ringa mening… /D

  2. Cia skriver:

    Glad för er. På avstånd, men ändå nära ❤

    • Grubbelmia skriver:

      Tack Cia! Om ni är uppe i krokarna vore det så kul att träffas. Vi bjuder gärna på fika eller enkel middag. Kram till hela familjen ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s