Arkiv för kategori ‘Samhällsgrubbel’

Ingen vill längre titta på…

Publicerat: september 29, 2013 i Samhällsgrubbel

Åskådarplatserna

– alla vill vara i rampljuset. Ja, detta är tanken som slår mig när jag promenerar förbi denna igenvuxna åskådarplats – bredvid en aktiv ridskola i närheten.

Andra ord som poppar upp i huvudet är ”syns du inte så finns du inte” och ”du är din egen lyckas smed”. Att sätta sig själv åt sidan för att gynna och lyfta någon annan (det som mormor brukade kalla självuppoffring) – känns egendomligt omodernt idag. Att över huvud taget leva i skuggan av något eller någon, snarare än i ramljuset – är nog inte en framtid många drömmer om.

Minns en övning vi gjorde på en ungdomssamling, för många år sedan. Ungdomsledaren (vilket förresten både kyrka, sport och föreningsliv har svårt att rekrytera numera) bad oss att ställa sig på en rak linje. Sedan sa han till oss alla att ta ett stort steg framåt samtidigt, och hade därefter ett långt snack kring ämnet ”Om alla vill sticka ut samtidigt, syns ingen”.  Vi pratade solidaritetens kraft, men samtidigt om att våga vara sig själv – utan att det sker på bekostnad av någon annan. En minnesvärd kväll, som la grunden till senare engagemang i mission och biståndsfrågor.

Jag förstår att det finns diken att falla i, kring nästan alla resonemang. Men detta fenomen att alla ska vara Lucia på dagis – vad ska det vara bra för? Att man inte lär barnen att mycket betydelsefullt har uträttats på denna jord, av människor som inte drevs av att stå i rampljuset. Att man inte lär dem att man kan både finnas och leva ett fullgott liv, utan att bländas av strålkastare? Att man inte lär dem att det räcker gott med att vara precis den man är – vare sig mer eller mindre?   Att bara få vara – det är livskvalitet enligt…

/Grubbelmia

Annonser

Djupt inne i intensiva samtal med sönerna i baksätet, ser och hör vi plötsligt blåljus och sirener bakom oss. ”Shit”, säger Tomas, och kör in till kanten. ”Nu ryker körkortet”, tänker jag…

Först blir det att blåsa, för alkoholtest. ”Det ser bra ut”, säger polisen. ”Ja, det vore konstigt annars”, svarar Tomas. ”Jo, fast du har andra allvarliga problem”, säger polisen.

Polisens kollega, som gått iväg för att kolla körkortet, kommer tillbaka. ”Vet du varför vi stannade dig”, frågar han. ”Vi var inne i djupa samtal, så jag antar att jag kanske körde för fort”, svarar Tomas. ”Ditt körkort hade rykt vid 140 kilometer i timmen”, säger polisen. ”Högsta mätningen vi har på dig, är över 150 kilometer i timmen”.

En tung tystnad infinner sig. Samuel, Simon, Tomas och jag själv – ser säkert skräckslagna ut. Jag hinner tänka miljoner tankar (känns det som). Tomas funderar på vilket dåligt exempel detta är för vår son Simon, som just ska börja övningsköra. Poliserna står också tysta, och bara tittar på oss.

”Jag vill inte förstöra er lördagskväll”, säger sedan den ena polisen. ”Vi låter dig gå för den här gången” säger den andre. ”Men vi vill att du tar det lugnare framöver”.

Hela familjen Enblom har efter denna incident kommit in i en ”älska-polisen-fas”. Simon som går på gymnasiet, till och med funderar på att bli polis nu. Det som hände i går kväll, är sinnebilden för vad vi religiösa kallar nåd!

Sången nedan med Sting och The Police, tillägnas de två konstaplar vi träffade en sen lördagskväll, på vägen mellan Västerås och Kungsängen.

Jag älskar polisen!
/Mia

Kidnappad av porr

Publicerat: december 5, 2011 i Samhällsgrubbel

Står bredvid min 16-årige son och tittar på hans japanska tecknade serie. Programmet slutar, och han klickar på nästa episod. Då plötsligt händer det. En naken kvinna poppar upp, och frågar om en sex-dejt.

Blir ganska illa till mods. Det räcker numera inte att samtala med sina söner om att inte söka upp porren, som översvämmar internet. Den kommer till dem ändå… när de minst väntar det.

Någon som har tips på bra filterprogram mot porr?
/Grubbelmia

Läs om Uppdrag gransknings program om internetporr som riktas mot barn och ungdomar

32 killar och 1 tjej

Publicerat: augusti 18, 2011 i Samhällsgrubbel

Min yngste son Simon, kom just hem från sin första dag på gymnasiets teknikprogram. Överrepresentationen av killar är bedövande. Tomas (min man) berättar att proportionerna var exakt de samma för 25 år sedan, när han började samma program. Vad har egentligen hänt på 25 år, och varför vill så få tjejer studera teknik?

Börjar  att grubbla på en del dokumentärfilmer jag sett, som försökt att besvara frågan. En del menar att det beror på att man i skolan är dålig på att sätta in delarna i de större sammanhangen, och att detta missgynnar flickorna. Andra föreslår att de olika intressena beror på genetiska skillnader, mellan könen. Andra förklarar situationen med att tjejer undviker grabbiga miljöer. Kan det i så fall även förklara bristen på kvinnor i styrelserummens toppositioner?

En gång i tiden hade jag färdiga åsikter i denna fråga. Det har jag inte längre. Det är svårt, komplext och även sorgligt – enligt min mening. ”Varför sorgligt”, undrar du kanske…

Jo, om felaktiga förutsättningar får begränsa oss – är det alltid sorgligt.
//Grubbelmia

Två unga tjejer sitter bredvid mig på pendeltåget, när den ena plötsligt fäller kommentaren som får mig att hoppa högt: ”En bitchslap är ingen misshandel”…

Om inte en bitchslap är misshandel, vad är det då? Två…  eller måste det vara tre?  

Är det bara misshandel om man slår med knuten näve, inte med öppen? Jag frågade några kollegor på jobbet och fick olika svar. Även detta skrämde mig.

Själv tycker jag att det är solklart. Rätt handel är att inte slå alls. Misshandel är att slå. Ett slag räcker.

Blev riktigt illa berörd av att dessa unga och söta tjejer, uppenbarligen tycker att en bitchslap (örfil) får man tåla. Om man sätter ribban där, var ska det då sluta?

/Grubbelmia

Att veta allt om alla

Publicerat: mars 29, 2011 i Samhällsgrubbel

Så kom hon då på söndagsfika. Kvinnan som visste allt om alla. När hon hade berättat om varenda granne i vår egen port, och sex portar bredvid – sa jag stopp.

Antagligen hade hon kunnat fortsätta och berätta om varenda person i min bostadsrättsförening, med cirka 250 lägenheter. Vad de hette och var de kom ifrån. Vem som skilt sig och gift sig. Eventuella sjukdomar eller missbruksproblem. Svarta pengar, kändisar och blodiga slagsmål…

Det var både skrämmande och smått imponerande att träffa en människa med en sådan lokalkännedom. Hon verkade vara en mycket engagerad och hjälpsam människa. Ändå kunde jag inte låta bli att oroa mig för vad hon säger om oss, när hon går till nästa granne.

Besöket fick mig att börja grubbla över det här med närhet kontra distans. Jag har själv valt ett helt annat förhållningssätt till mina grannar, än det som damen som besökte oss valt.

Jag hälsar på grannarna, pratar lite om väder och vind och går sedan snabbt vidare. Nära vänner har jag många, men just därför har jag inget behov av att veta allt om mina grannar.

Men kanske tänker jag fel?
/Grubbelmia

Plötsligt luktar han avföring

Publicerat: januari 25, 2011 i Samhällsgrubbel

Rusningstrafik, och en nästan tom hörna på pendeltåget. Så när som på en man – som ingen vill sitta bredvid.

Slänger mig ner på sätet utan att titta så noga. En obehaglig stank slår emot mig med kraft. Jag tittar upp och ser en man. Sedan ser jag hans fötter. Han är barfota, och de är smutsiga och rödprickiga.

Varje station kliver nya människor på. De sätter sig i ”vår hörna”, men flyttar sig snabbt, när de känner doften. Jag har bestämt mig för att sitta kvar, trots min luktfobi.

Vid Årstaberg kliver en pappa med dotter på. ”Det luktar illa” säger dottern genast. ”Vi ska nog flytta på oss” svarar pappan. Så är vi ensamma igen. Den illaluktande mannen och jag. Han höjer sitt huvud och ser mig i ögonen. Jag väljer att inte väja bort blicken, trots obehaget.

När vi nästan är framme vid T-centralen, sprider sig en intensiv dimma av avföring, över hela vagnen. Jag inser att han till allt sitt elände lagt detta – att han nu bajsat på sig. Inför alla.

Illa berörd blev jag. Det var länge sedan jag såg en sådan misär. Och inga hjältedåd åstadkom jag, men jag tänkte:

Jag ska åtminstone sitta kvar – och inte vända bort blicken…
/Grubbelmia