Arkiv för kategori ‘Samhällsgrubbel’

Nog visste jag att det kan vara dyrt, men inte som idag när det plötsligt visar sig att jag har problem med en överrörlig käke. Nu kan jag härleda flera av mina svagheter till just detta (påverkar hela kroppen).

De som känner mig, vet att jag har många märkliga områden i mitt liv. Jag har betalat för gruppterapi, psykoanalys, kognitiva samtal – och Gud vet vad. Men aldrig så mycket som idag. För 40 minuter…

Tandläkaren på Bettfysiologi sa; Du kommer att bli bra – jag vet bara inte hur bra!

Wow, nu händer det. Inte visste jag att en tandläkakare kunde så förändra mitt liv…

Kram och storsmajl, från en grundlurad…
/Grubbelmia

Annonser

Jag möter hans blick. Mannen med rånarluva och automatvapen står ganska nära. När hans kompanjoner börjar såga upp fönstret till guldsmedsbutiken med motorsåg, är min första tanke att jag måste fota det som händer. Personalen på Metro Café (Hötorget) skriker åt mig att komma in i skyddsrummet. Där blir jag instängd ett tag, och adrenalinet börjar pumpa…

Vad tänkte jag egentligen? Första reaktionen borde väl ha varit ”sök skydd” eller ”ring polisen”. Inte ”detta måste jag fota”. Som tur är lät jag bli att fota, tills polisen var på plats.

Det hade redan varit en märklig dag, när rånet inträffade vid tvåsnåret på eftermiddagen. Jag hade varit på akuten och fått penicillin mot lunginflammation, och skämtat grovt med både kollegor och vänner om att ”nu kommer jag inte överleva”. När jag sedan ringde min man från skyddsrummet, hade han svårt att tro att jag menade allvar.

Grubblade lite på varför jag inte blev rädd. Det var samma sak när jag flög till Kanarieöarna nyligen. Jag var inte rädd. Jag som brukar vara vettskrämd vid start och landning – kände mig helt lugn.

Om rånaren hade snurrat runt och skjutit mig, så hade mitt liv slutat alldeles för tidigt. Det hade varit synd, eftersom så mycket äntligen börjar falla på plats. Jag har fått ett jobb som jag trivs med. Det går bra för båda mina söner. Jag älskar min man och mina vänner. Min fritid känns meningsfull och spännande. Jo, visst har jag fortfarande mina grubblerier, men ändå…

Och rånarna då? De är i tjugoårsåldern, och söker genvägar till lyckan. Tror tyvärr inte att deras metod fungerar särskilt bra. Även om de inte åkt fast, skulle de så småningom upptäckt att pengar inte ger dem det de innerst inne söker.

Vi är alla sökare. Vissa av oss har funnit en del av det vi sökte. Andra söker desperat vidare. Rånarna sökte en skatt på jorden. Själv samlar jag mina skatter i mänskliga relationer och himmelska upplevelser. Jag har funnit en del av det jag söker, men inte allt…

Vad söker du?

/Grubbelmia  

Guldrån vid Hötorget

Dagen: Rån mot guldsmedsbutik vid Hötorget
Market: Fräck kupp mot guldsmedsbutik på Hötorget
Dagens Nyheter: Två guldsmedsrån i Stockholm 
Göteborgsposten: Rån mot guldsmedsbutik vid Hötorget
Norrtälje Tidning: Rån mot guldsmedsbutik

Lagen och samvetet

Publicerat: april 5, 2010 i Samhällsgrubbel, Vardagsgrubbel

För några år sedan frågade en 19-årig kille, om jag kunde köpa ut en flaska vin åt honom. Jag sa nej. Han blev besviken och sa att det är konstigt att man är gammal nog att rösta och göra lumpen, men inte att köpa en flaska vin till en romantisk middag.

Jag kan förstå hur han känner, men vill ändå inte bryta mot lagen. Eller vill jag det – bryta mot lagen alltså? Litar jag mer på mitt eget samvete än på lagparagrafer?

På vägen ner från fjällen i går, hade jag en hetsig diskussion med min son om att hålla fartgränserna. När han körde mer än tio kilometer för fort, protesterade jag. Han undrade varför. Jag förklarade att förutom att det är olagligt, så ökar riskerna för olyckor.

Samtalet med sonen fick mig att börja grubbla över min syn på lagen och samvetet. Jag vet att det är lika olagligt att köra tio kilometer för fort på vägarna, som femton. Ändå tillåter mitt samvete mig att köra just tio kilometer för fort – men där går gränsen.

Började fundera på en gång när jag kom hem från mataffären, och upptäckte att de glömt ta betalt för en vara. Trött som jag var orkade jag inte att åka tillbaka, utan tänkte att det jämnar ut sig i längden. Det har ju hänt att jag kommit hem och sett att de tagit för mycket betalt, utan att klaga. Frågan är dock om det var okej att inte säga till…

Hur ser du på lagen och samvetet, hur noga ska man vara?

/Grubbelmia

I fredags ringde min isländska vän och frågade om jag ville följa med till Försäkringskassan i Tensta. Varför i hela friden ska vi åka ända till Tensta, undrar jag – men följer snällt med…

Under bilfärden förklarar min vän att Försäkringskassan i Tensta är allmänt känd bland invandrare i Sverige, därför att de tar sig tid med kunderna och är mycket tålmodiga och hjälpsamma.

När vi kommer fram möts jag av en ganska hög ljudvolym. Människor från jordens alla hörn samtalar på olika språk. Några sitter i ett hörn på golvet, och äter lunch.

Vi möts först av en ivrig och bestämd kvinna, som bedömer om vårt ärende är långt eller kort. Vi får sedan en nummerlapp och sätter oss ner, med ögonen fästa på den digitala nummertavlan med namnet: Långa ärenden.

Medan min vän samtalar med en handläggare, passar jag på att studera vad som händer i lokalen. Plötsligt upptäcker jag en ganska bastant väktare, som vankar fram och tillbaka.

Jag frågar mannen bredvid mig varför de har en väktare – måste erkänna att jag aldrig tidigare besökt en Försäkringskassa med en heltidsanställd väktare.

– Jo, en del här blir arga när de får beslut de inte gillar, svarar mannen och skakar på huvudet.

Jag skrattar till, och börjar grubbla över skillnader i hur vi människor uttrycker våra känslor. Själv knyter jag nog ofta näven i fickan, och ligger vaken på natten och fantiserar över hur jag sätter någon irriterande kollega eller busschaufför på plats.

Det ena är kanske inte mer rätt eller fel än det andra, men frågan är om man inte mår bättre av att spontant säga vad man tycker när något upprörande händer?

Själklart förespråkar jag inte våld, men fler direkta känsloyttringar och lite mer civilkurage skulle kanske inte skada, eller…

Hur tänker du?

/Grubbelmia

Uppslukad av varg

Publicerat: oktober 13, 2009 i Samhällsgrubbel, Vardagsgrubbel

Jag drömmer om rovdjur, och sover oroligt igen. Slutprojektet på kursen i tv-journalistik handlar om olika åsikter kring vargens utbredning i Sverige. Beslut om ny rovdjursförvaltning ska tas denna månad, och frågan är hetare än någonsin. Inget annat djur i vår del av världen rör upp så starka känslor hos människor, som vargen.

På ena sidan av debatten har vi myndigheter och beslutsfattare som vill främja tillväxten av vargstammen och stävja jakten. På andra sidan har vi jägare, bönder och samer som ifrågasätter tillväxtmålen och kämpar för att reglerna för skyddsjakt av varg ska ändras. De vill att de som ständigt utsätts för vargens skadeverkningar på renar och tamdjur, ska få lov att skydda sina djur i större utsträckning än vad som är tillåtet i dag.

Vargen sätter svenska sinnen i brand. Den tar jakthundar, den river boskap, den skapar allmän otrygghet och har under århundraden skildrats som själva sinnebilden för ondska – ja, ibland rent av som djävulens egen representant på jorden. Samtidigt härstammar ”Människans bästa vän” hunden, från vargen.

Efter att ha pratat med företrädare för de olika ståndpunkterna vänder jag mig, som sig bör till forskningen. I går intervjuade jag Serena Cinque, som sysslat med svensk rovdjursforskning sedan år 2003. Italienska som hon är, tycker hon att det är spännande att forska i ett ämne som får de annars så behärskade svenskarnas temperament att koka över. Kortfattat kan man säga att forskningen visar att det som upprör mest är den bristande kommunikationen mellan de som beslutar om rovdjursförvaltning och de som tvingas ta konsekvenserna.

I Italien har man fyra gånger så många vargar, på mindre landyta och med en större befolkning än i Sverige – och där pågår ingen debatt i vargfrågan. Enligt Serena beror det på att man fört besluten närmare lokalbefolkningen. Det finns alltid en tjänsteman att tala med när dina djur utsatts för vargangrepp.

Så är det då det svenska storebrorssamhället, som åter ställer till problem? Är det den stora makten i Stockholm, som beslutar över huvudet på den lilla människan på landsbygden?

Det slår mig, hur det i nästan alla konflikter är just kommunikationen och inlevelseförmågan i den andres situation, som lägger ved på brasan.

Frågan om vargens vara eller inte vara lär väl fortsätta ett tag till, men kanske kan vi som inte lever nära varg ändå lära oss något.

Om inte annat kan jag denna vecka grubbla vidare på hur jag kan bli bättre på kommunikation och inlevelseförmåga…

Läs gärna min grubbelpoesi om Rovdjur på Poeter.se.

/Grubbelmia

 Nedan några länkar om du vill grubbla vidare på vargtemat:

Framtidens vuxna

Publicerat: september 23, 2009 i Samhällsgrubbel, Vardagsgrubbel

I går kväll satt jag på en kurs i Tv-journalistik och funderade över vad jag vill välja för ämne till examensarbetet. Har just läst en bok om hur unga svenskar mår i dag, och tänkte att det kunde vara spännande att göra ett webbreportage om de senaste undersökningarna.

Forskningen visar att spädbarnsdödlighet, fattigdom och antalet dödsfall i svåra sjukdomar har minskat. Materiellt sett har ungdomar det bättre än någonsin. Ändå visar färska rapporter på ett antal mycket negativa trender.

  • Sjukdomar där immunförsvaret överreagerar ökar (astma, allergier och diabetes).
  • Sexuellt överförbara sjukdomar ökar. Antalet fall av Klamydia bland unga, har tredubblats sedan mitten av nittiotalet.
  • Antalet överviktiga ökar, förutom hos tonårstjejer där det finns en underviktstrend.
  • Tonårstjejer är även den grupp som sticker ut genom att ständigt öka sitt alkoholintag.
  • Fler och fler ungdomar tycker att de mår psykiskt dåligt, och den svenska ungdomsarbetslösheten är högst i Europa.

Bara hälften av alla femtonåriga killar ”trivs med livet i stort”, men bland tjejer i samma ålder trivs enbart en tredjedel. När ungdomar i andra europeiska länder svarar på liknande frågor, tycker de att de mår bättre. Läser vidare om vad forskarna har för förklaring på denna utveckling.

De tror att ungdomar mår sämre sedan lyckan har blivit en norm i vårt samhälle. Alla ska vara lyckade och lyckliga. Forskningen ser även en koppling mellan hur individualiserat ett land är, antalet självmord och den psykiska ohälsan. Livet ses inte längre ur ett familje- eller grupperspektiv. Valmöjligheterna upplevs som oändliga, vilket skapar inre stress. Det är upp till varje enskild individ att skapa framgång och att vara sin egen lyckas smed…

Grubblar länge på det jag läst. Blir inte riktigt klok på vad det är som händer. Varför blir unga människor olyckliga i sin jakt på lycka? Och varför gäller samma sak för så många av oss äldre? Kanske jagar vi efter fel saker…

Kanske borde vi inte jaga alls…

/Grubbelmia

Kan psykvård bli konst?

Publicerat: september 2, 2009 i Samhällsgrubbel, Vardagsgrubbel

Så stod hon där på bron. Det såg ut som att hon hade en psykos och skulle hoppa. Någon larmade, och hon blev omhändertagen.

Troligt…

Grejen är att hon aldrig hade tänkt hoppa, det hela var ett konstprojekt. Ville ha nåt till sin slututställning, som gav henne ett namn – så att hon blev någon. Och det blev hon.

Fånigt…

I huset bredvid bron, bodde en tant med ångest. Hon orkade inte leva längre, sa hon när hon ringde psykakuten. Är du suicidal, frågar läkaren. Inte just nu, men jag måste få hjälp, svarar damen. Hinner inte, sa läkaren – vi har någon som tänker hoppa. Adjö.

Sorgligt…

Inne på slutenvården skär en flicka sig själv. Hon har hittat en vass bricka. Blöder lite. Gråter. Gå och lägg dig, säger sköterskan. Vi har fått in en som tänkte hoppa från bron. Har inte tid med dig.

Märkligt…

Kvinnan från Konstskolan står på sig. Jag gjorde inget fel, jag skapar installationer. Det är konst, ska ni veta.

Dåligt…
tycker jag.

/Grubbelmia

Ps) Här kommer ett förslag till nästa elev som vill synas i media. Låtsas råna en bank, ge de anställda men för livet och polisen något att göra. Sola dig sedan i uppmärksamheten och sjung om målen som helgar medlen.

Läs mer på:
http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/anna-odell-mitt-verk-far-beratta-1.812436

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=176626