Arkiv för kategori ‘Vetenskapsgrubbel’

Ja, jag hade inte bloggat om det – om det inte vore för att det är en av mina vänner (Joaquin) som har filmat händelsen. Vet själv inte vad jag ska tro. Finns det liv på andra planeter eller inte?

Med tanke på det jag bloggade om kvantfysik nyligen, har jag blivit mer ödmjuk inför det jag inte förstår. Om subatomära partiklar (de minsta delarna i universum) tycks gäcka vårt logiska tänkande, kanske det inte är osannolikt att de största delarna i universum innehåller liknande mysterium?

Kolla själv, och se vad du tycker…
//Grubbelmia

Annonser

Min kusin John i England, gillar att grubbla över kvantfysikens olösta gåtor. Hade nästan glömt våra spännande samtal kring detta, tills jag nyligen läste Karin Alvtegens senaste bok: En sannolik historia…

Vi dyker in i den del av boken när Anders plötsligt och ovilligt får sin pappa som vikarie på en fysiklektion. Samma pappa som han alltid skämts för i alla andra sammanhang, fångar nu hela klassen i stum beundran.

”Vad betyder subatomär?”, frågar Anders pappa eleverna. ”Jo det som är mindre än själva atomen.”

”Om vi tänker oss att atomkärnan är stor som en basketboll. Då skulle elektronen som kretsar runt den vara ungefär tre mil bort. /…/ Låt oss undersöka den där elektronen lite närmare. Nu när jag har vänt ryggen till den, så uppträder den som en våg, den är alltså utspridd som en ljud- eller vattenvåg. Den har ingen exakt position.”

”Men! Vad händer om jag observerar den? /…/ Jo, plötsligt är den en partikel. Med ens är den både solid och har en exakt position. /…/ Vad har vi lärt oss då? Jo, att elektronen beter sig olika beroende på om vi observerar den eller inte.”

”Hur kan något vara både en flödande våg och en solid partikel?  /…/  Ingen vet. Våra hjärnor tycks inte kapabla att förstå en sådan motsägelse. Under hundratals år har vi uppmuntrat rationella och logiska tankegångar. Enligt dem måste allting vara antingen det ena eller det andra. Framför allt måste det gå att mäta och undersöka för att det ska anses verkligt. Det är där kvantfysiken har blivit så besvärlig, där kan man bara räkna med sannolikheter. Vilket leder oss in på nästa mysterium.”

”När nu vågen har blivit en partikel, och vi observerar den i ett experiment, då inträffar nästa omöjlighet. /…/ Utan någon som helst förvarning försvinner plötsligt partikeln och dyker upp någon annanstans, på en plats som ingen har kunnat förutse. Och märk väl, utan att någonsin befinna sig någonstans däremellan. Detta strider mot vår grundläggande världsuppfattning som för tillfället baseras på Albert Einsteins relativitetsteori, och enligt den kan ingenting färdas snabbare än ljuset. Kvantfysiken har bevisat att subatomära partiklar förflyttar sig ögonblickligen, utan att någonsin vara på väg.”

”Ingen vet varför partiklarna gör så där, eller vilken process som får det att ske. Allt tyder på att partiklarna fattar egna beslut. Men för att kunna ta ett beslut måste de få någon slags information. Och varifrån kommer i så fall den? /…/ Dessutom verkar partiklarna kunna kommunicera med andra partiklar, trots att de befinner sig på oerhörda avstånd från varandra. Det förefaller som att alla partiklar är förbundna med varandra på någon nivå som ligger bortom tid och rum. Att allt i universum ingår i ett allomfattande mönster.”

Om inte detta triggar dina grubblargener, så vet jag inte vad jag ska ta till 😉
//Grubbelmia