Min kusin John i England, gillar att grubbla över kvantfysikens olösta gåtor. Hade nästan glömt våra spännande samtal kring detta, tills jag nyligen läste Karin Alvtegens senaste bok: En sannolik historia…
Vi dyker in i den del av boken när Anders plötsligt och ovilligt får sin pappa som vikarie på en fysiklektion. Samma pappa som han alltid skämts för i alla andra sammanhang, fångar nu hela klassen i stum beundran.
”Vad betyder subatomär?”, frågar Anders pappa eleverna. ”Jo det som är mindre än själva atomen.”
”Om vi tänker oss att atomkärnan är stor som en basketboll. Då skulle elektronen som kretsar runt den vara ungefär tre mil bort. /…/ Låt oss undersöka den där elektronen lite närmare. Nu när jag har vänt ryggen till den, så uppträder den som en våg, den är alltså utspridd som en ljud- eller vattenvåg. Den har ingen exakt position.”
”Men! Vad händer om jag observerar den? /…/ Jo, plötsligt är den en partikel. Med ens är den både solid och har en exakt position. /…/ Vad har vi lärt oss då? Jo, att elektronen beter sig olika beroende på om vi observerar den eller inte.”
”Hur kan något vara både en flödande våg och en solid partikel? /…/ Ingen vet. Våra hjärnor tycks inte kapabla att förstå en sådan motsägelse. Under hundratals år har vi uppmuntrat rationella och logiska tankegångar. Enligt dem måste allting vara antingen det ena eller det andra. Framför allt måste det gå att mäta och undersöka för att det ska anses verkligt. Det är där kvantfysiken har blivit så besvärlig, där kan man bara räkna med sannolikheter. Vilket leder oss in på nästa mysterium.”
”När nu vågen har blivit en partikel, och vi observerar den i ett experiment, då inträffar nästa omöjlighet. /…/ Utan någon som helst förvarning försvinner plötsligt partikeln och dyker upp någon annanstans, på en plats som ingen har kunnat förutse. Och märk väl, utan att någonsin befinna sig någonstans däremellan. Detta strider mot vår grundläggande världsuppfattning som för tillfället baseras på Albert Einsteins relativitetsteori, och enligt den kan ingenting färdas snabbare än ljuset. Kvantfysiken har bevisat att subatomära partiklar förflyttar sig ögonblickligen, utan att någonsin vara på väg.”
”Ingen vet varför partiklarna gör så där, eller vilken process som får det att ske. Allt tyder på att partiklarna fattar egna beslut. Men för att kunna ta ett beslut måste de få någon slags information. Och varifrån kommer i så fall den? /…/ Dessutom verkar partiklarna kunna kommunicera med andra partiklar, trots att de befinner sig på oerhörda avstånd från varandra. Det förefaller som att alla partiklar är förbundna med varandra på någon nivå som ligger bortom tid och rum. Att allt i universum ingår i ett allomfattande mönster.”
Om inte detta triggar dina grubblargener, så vet jag inte vad jag ska ta till 😉
//Grubbelmia
Grubbelmia.se 
Det är verkligen svårt att få ihop kvantfysiken med våra vardagliga upplevelser, men trots detta finns den än då.
Ett klockrent exempel på att vårt förnuft räcker bara så långt när vi försöker förstå vår värld och det är kanske tur det, för tänk om världen var tvungen att rymmas i människans begränsade förnuft, det skulle inte vara en rolig värld.
Vad mycket som skulle försvinna som för oss är självklart, fast vi inte kan förklara det. Ett exempel är att reducera kärlek till biokemiska reaktioner är en mycket cynisk, stympad och inkorrekt beskrivning av vad kärlek är.
Det som också är skönt med texten är att den tar ned människans ”vetenskapliga” högmod på lite lägre hästar. En värld helt styrd av vetenskap kan sluta mycket olyckligt för det finns inga grundvärden som styr. Det finns bara kalla slutsatser.
Med dessa kalla slutsatser finns det inget som hindrar att man hamnar i Hitlers program för genetisk upprensning på vetenskaplig grund.
Det ger oss fog till att ifråga sätta varför man inte kan ha tesen att Gud finns som utgångspunkt i ett vetenskapligt arbete för att undersöka möjligheterna för detta. Men i högmodets högborg får man inte undersöka så med så olika förutsättningar och utgångspunkter, och därför är man ivrig att sopa alla sprickor i exempelvis evolutionsteorin under mattan.
/mr Alias
My head hurts now 🙂