Min yngste son Simon, kom just hem från sin första dag på gymnasiets teknikprogram. Överrepresentationen av killar är bedövande. Tomas (min man) berättar att proportionerna var exakt de samma för 25 år sedan, när han började samma program. Vad har egentligen hänt på 25 år, och varför vill så få tjejer studera teknik?
Börjar att grubbla på en del dokumentärfilmer jag sett, som försökt att besvara frågan. En del menar att det beror på att man i skolan är dålig på att sätta in delarna i de större sammanhangen, och att detta missgynnar flickorna. Andra föreslår att de olika intressena beror på genetiska skillnader, mellan könen. Andra förklarar situationen med att tjejer undviker grabbiga miljöer. Kan det i så fall även förklara bristen på kvinnor i styrelserummens toppositioner?
En gång i tiden hade jag färdiga åsikter i denna fråga. Det har jag inte längre. Det är svårt, komplext och även sorgligt – enligt min mening. ”Varför sorgligt”, undrar du kanske…
Jo, om felaktiga förutsättningar får begränsa oss – är det alltid sorgligt.
//Grubbelmia
Grubbelmia.se 
Jag tror inte att tjejer undviker grabbiga miljöer. Däremot dras de till att hålla sig till sina kompisar.
Tjej-klanen blir sedan superkompetent och effektiv men hänger inte med i utvecklingen och blir outsourcad till Indien istället.
Någon enstaka tjej ser faran och drar sig iväg långt innan. De är ensamma och starka med eget mål i sikte (manliga).
Jahopp. Så var vi där igen.
Jag håller med om att det är sorgligt.