Sedan strax innan jul går jag i traumaterapi en gång i veckan. Kanske skriver jag en bok en dag, men just nu handlar det om att lära sig ett nytt sätt att tänka. Det handlar också om att våga komma ut…
Det jag bearbetar varje fredag är spöken, eller skuggor som förföljt mig hela livet. Jag har länge känt det som att jag levt i Platons skuggvärld, med föreställningar som inte varit sanna.
Jag har sett hur livet utanför min grotta pågått för fullt, men själv har jag inte kunnat se klart. Plågad av trauman från min barn- och ungdom, har jag inte vågat vara helt sann. Detta har gjort mycket ont, och lagt en skugga över alla de underbara saker som livet trots allt gett mig.
En märklig upptäckt som jag gjort i min traumaterapi, är att när man försöker att inte prata om hemska saker man varit med om – kanske rentav döljer dem – tvingas både offer och förövare in i de mörka grottor som hindrar människor från att leva fullt ut.
Jag känner inget behov av att offentligt ”hänga ut” mina förövare – eftersom de i sin tur är offer. Hemligheten till ett sant och lyckligt liv är inte att peka ut syndabockar, utan att se till att själv bli fri från det som hindrar mig från att vara den jag innerst inne vill vara.
Just nu får jag hjälp att för första gången prata om vad som hänt, och hur det påverkar mina val idag. Det är en underbar känsla att våga dela med sig av det svåra, och känna hur de öppna såren (som jag försökt att dölja) sakta börjar läkas.
Kanske har du som läser detta, en och annan skugga i ditt eget liv – som du inte vågar sätta ljuset på? Vänta inte för länge, på att få hjälpa att komma vidare.
Låt oss uppmuntra varandra detta nya år – att komma ut ur alla grottor. Låt oss våga rikta ficklampan mot skuggor som förföljer oss. Låt oss alla komma ut och dansa – vilda och fria i vårsolen!
/Grubbelmia
Grubbelmia.se 
Bra tankar inför nya året dessutom. + Snygg frisyr Mia 🙂
Tack bror min!
Kära Grubbelmia! Dina ord uttrycker liksom en ny verklighet, en uppenbarelse. Sanningens väg. Jag önskar dej allt gott på vägen. Du har redan så dyrbara,viktiga erfarenheter av livets smärta och lycka. Tror jag! Så när du kommer ut ur skuggorna ….ja vad vet jag! Jag tror att du kommer att älska livet. Jag finns med dej på vägen och pratar med dej ibland. Kram fr Lennart
Skönt att veta att andra gått före på denna väg. Kram Mia
❤ Rannsakan i alla dess olika former är svårt, men nödvändigt, om man vill ta ett steg till..
Nya fotfästen!!
Så sant, Cia… Och för att orka med ytterligare rannsakan, kommer jag detta år att börja använda ”Jassåhyllan” du skrev om.
Hej!
Bland det viktigaste jag gjort i mitt liv var att gå tillbaka och möta trollen i gareroben. Hur jag än vände och vred på mig, hur jag än ville framåt, vilka moraliska gränser jag satte upp för mig själv så lyckades jag aldrig följa dessa. Varför? Svar: jag styrdes i grund och botten av mina räddslor.
Så att syna sig själv i grunden är för mig en slags inventering av tillgångar och mindre trevliga karaktärsfel och brister.
Dessa låg som en stor sten i livets ryggsäck och bråkade med min självkänsla. Så den lilla rädda pojken behövde lyftas upp och tröstas. Därefter syna vad som skrämde och förstå det mönster som kanse var ett överlevnads mönster i pöjkens värld. Men som blev till hinder i mitt vuxna liv.
Så lycka till Grubbelmia och alla ni andra som vill syna det förflutena. Rädslan för att syna sig själv brukar vara stor. Men har man bara vågat kliva över tröskeln så blir det bra. Dock bör man ha hjälp på vägen för att inte fastna i gamla mönster Lycka till! Björn
Tack Björn, för att du delar med dig av dina erfarenheter! Ju fler vi är som öppet delar med oss om vägen ut ur grottans många skuggor – ju fler kan hitta sin egen väg till frihet. Kramar från Grubbelmia