Låt den rätte komma in

Publicerat: augusti 19, 2009 i Bok- och filmgrubbel, Religionsgrubbel, Vardagsgrubbel

Trött sjunker jag ner i vår mjuka skinnsoffa, med ögonen riktade mot hemmets altare – teven. Det är en sådan där kväll, när det känns som att man inget annat orkar än att se på film.

En efter en, släcker jag lamporna och ser berättelsen rullas upp…

Filmen handlar om Oskar, en udda och mobbad 12-åring som drömmer om att hämnas sina plågoandar. En dag träffar han Eli, och blir snabbt kär. Eli är en märklig varelse. Hon tål inte sol eller mat, och för att komma in i ett rum behöver hon bli inbjuden.

Eli ger Oskar styrkan att slå tillbaks, men när han förstår att Eli måste dricka andras blod för att leva, blir livet komplicerat. Är det verkligen okej att döda för att överleva, och hur långt kan man gå för att hämnas?*

Filmen som helhet upplever jag som djupt obehaglig, men det är några detaljer som jag inte kan släppa…

Titeln ”Låt den rätte komma in”, blir för mig djupt filosofisk. Vem och vad släpper jag in i mitt eget liv? Gör jag ens ett val, eller släpper jag in allt och alla?

Funderar sedan på fenomenet att Eli måste bli inbjuden för att komma in i ett rum. Detta får mig att tänka på gud. En del av er kanske minns de inom kyrkan så väl spridda tavlorna, där Jesus i form av en fåraherde – står och knackar på våra hjärtans dörrar. Grubblar på hur långt in i mitt eget liv jag bjudit gud – står han kanske kvar på tröskeln? Måste nog gå och se efter…

Grubblar vidare på det här med att döda och dricka andras blod för att överleva. Tycker att jag då och då möter sådana människor. De kanske inte går så långt att de dödar sina medmänniskor (åtminstone inte fysiskt), men de suger definitivt omgivningens blod för att överleva.

Så till sist det här med hämnd… Det är en så mänsklig känsla att vilja hämnas, om man blivit utsatt för en oförrätt. Jag har själv haft många brottningskamper med dessa känslor. Ibland känner jag mig riktigt glad, när det går dåligt för någon som gjort mig illa. Men denna glädje är ofta kortvarig. Att förlåta för att själv kunna gå vidare, verkar vara en bättre väg.

Ja, som popcorn studsar tankarna efter denna märkliga kväll. Tänk att en film som man inte ens gillar, kan generera så många tankar…

Kanske var den bra ändå?

Vad tycker du?

Se smakprov på webben:
www.youtube.com/watch?v=lJuxX3uuW1g

/Grubbelmia

Ps) Kommer framöver att satsa på att skriva nya bloggposter på onsdagar, eftersom jag är ledig då. Kolla gärna även in www.poeter.se/grubbelmia, om du känner lust att botera i min grubbelpoesi.

*Låt den rätte komma in är filmatiseringen av Johan Ajvide Lindqvists kritikerrosade succéroman med samma namn. Det är romantik och neo-skräck i åttiotalets Blackeberg.

Annonser
kommentarer
  1. Janne skriver:

    Hej Grubbelmia!

    Jag såg att du lagt till mig i ngn lista men förstod inte vad det innebär!

    Låt den rätte komma in…

    Hur kan det verka vara otydligt att det mesta vi får i oss i main streamen har ockulta rötter, numera?

    Eli eli lama sabachtani

    Kram till dig!

  2. Vad roligt att du har en blogg som jag kan kika in på 🙂 !

    Läste din analys/funderingar av ´Låt den rätte komma in´ precis – nu kännr jag mig mer pressad än nånsin att plocka fram boken från hyllan och läsa den. Och direkt därpå se filmen. På något sätt är den nog ändå bra, eftersom den gett upphov till en del tankegångar 🙂 !

    Ska bli spännande att läsa mer dikter och texter här och på Skrivarsidan !

    Trevlig helg 😀

  3. Daniel skriver:

    Du gör skäl för namnet på denna blogg .-)

    Expressen hade för några år sedan en stor artikel delvis baserad på någon svensk Dr Phil kopia ang energitjuvar.

    Jag har gång på gång upplevt hur vissa människor bara tar (suger blod?) musten ur en. De tar och tar men ger aldrig något tillbaka.

    Vi får vara rädd om ”oljan i våra kärl” för att tala lite religiöst (Mt 25 du vet)

    Kram
    /D

  4. Sammiboy skriver:

    Intessanta ord, jag håller med om att filmen var kass men jag hade inte tänkt på det budskapet som gick att tolka fram innan. Men absolut tänkvärt!

  5. Linnea skriver:

    P.S. Lugnt också i tankelivet skulle det vara…D.S.

  6. Linnea skriver:

    Filmen hade ju goda frukter på så vis att den gav Dig väldigt bra tankar runt omkring den.
    Jag ville helst svara utan bibelord men just här finner jag inget bättre att rekommendera än Rom.12:1,2
    ”att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud…genom förnyelsen av era tankar…”
    Att regelbundet praktisera det har fungerat för mig i total överlåtelse där Gud tog över rodret av mitt livs skuta. Stormarna la sig och det blev lungt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s