Ja, så var det då dags att klara av första arbetsdagen, efter en lång och avkopplande semester.
Vaknar lite för tidigt, och ganska mycket tröttare än vanligt. Som i en dvala tar jag mig igenom frukostbestyr och påklädning. En timme senare finner jag mig själv sittandes på ett pendeltåg in mot Stockholms central. Tittar drömmande ut genom fönstret och ser de första stationerna rusa förbi…
Men sedan, utan förvarning tar det plötsligt stopp.
Människor runt omkring mig börjar sucka och stöna. ”Tekniskt fel”, ropar en kvinnoröst i högtalarna. Tåget står still ytterligare en stund, innan kvinnorösten meddelar resenärerna att ”tåget måste startas om”.
Ungefär här vaknar jag till liv. Meddelandet om att ”tåget måste startas om”, väcker mig ur min slummer och jag börjar grubbla över känslan av att befinna sig mitt i ett dataspel, eller en virtuell värld – om ni så vill.
Minns barndomen när min bror Daniel ständigt fick ligga och mecka med våra rishögar till bilar. Det var så fysiskt, smutsigt och verkligt på något sätt. Men nu… nu är ju det mesta datoriserat. Man meckar inte med bilar eller tåg, som man gjorde förr i tiden. Man startar om dem… som man gör hemma med datorn, när något krånglar.
Två olika tankespår pockar på min uppmärksamhet. Först känslan av en virtuell resa, där mitt transportmedel nu startas om. Likt det för vanliga människor osynliga tåget i böckerna om Harry Potter, ska nu detta datoriserade och omstartade tåg föra mig ut på en fantastisk resa – i cyberrymden. Inser dock snabbt att denna tanke är lite för flummig, så här en måndagsmorgon.
Börjar i stället grubbla över hur många av de problem vi har med datorer och andra tekniska maskiner, som löser sig genom en enkel omstart. Tänk om vi människor kunde lösa våra problem lika enkelt. Funderar vidare på om jag ska ta och testa detta förhållningssätt på mitt liv och arbete i höst.
”Nej, nu lovade jag att ta på mig mer än jag orkar igen – kan vi starta om?”
”Jo, jag vet att jag sa ja till detta, men jag har ångrat mig nu – kan vi starta om?”
”Ledsen att jag sårade dig, jag var egentligen bara trött – kan vi starta om?”
Vad tycker ni? Ska vi vara lite snällare mot oss själva och andra, och inse att en del av våra mänskliga problem kanske går att lösa med tekniska metoder. Gör inte så stor affär av att din livsskärm svartnar eller att du ibland, utan synbar anledning – helt enkelt kraschar.
Det mesta går kanske att lösa genom att du helt enkelt…
startar om.
/Grubbelmia
Grubbelmia.se 
Hej Maria eller grubbelmia?
Här befinner jag mej på en annan plats, trycker på ett namn och kör en virtuell resa till en väldigt kul blogg. Ville bara veta lite om personen som skrev en så fin kommentar idag på SS.
Nu har jag mycket att läsa!
Ha en skön helg! /Katarina
I en för mig i över snart 40 år mycket dyrbar andakstbok skriven av ”två lyssnare” i England för 50 år sedan står:”Giv eder själva och andra, som ni mött på er väg, från och med i dag en ny start!”
En levnadsregel som betytt enormt för mig och som jag tycker kan passa in i Dina värdefulla tankegångar här.
Du skriver verkligen tänkvärda ord, Maria! Det är roligt att läsa din blogg. Många kramar / Din Kina-kompis 😉
Du träffar mitt i prick Grubbelmia. Jag tror att vi alla måste starta om ibland och att vi måste låta våra med människor göra det också.
Vart är jag påväg och vart/vad vill jag? Vad är syftet?
Livet rusar på så otroligt fort, så det är inte undra på att vi ibland måste stanna upp, start om och ta ny sats för att iinte hamna diket. Ändå hamnar vi alla ändå i diket ibland och då är det nog ett tecken på att det är dags att start om! 🙂
/TBE