Om ni har kollat in teveserien; Sissela och dödssynderna – vet ni nu vilka de sju dödssynderna är. Bäst var hennes sista avsnitt där hon lade till en åttonde…
Om jag minns rätt handlade den åttonde dödssynden om likgiltighet – att inte ta ställning. Kände mig obehagligt träffad av detta program. Visst tar jag ofta ställning, men ibland låter jag bli. Har funderat en del på varför jag då och då backar, när jag borde höja min röst. Är det feghet, bekvämlighet eller rädsla?
Efter att ha grubblat en stund över orsakerna till mitt syndande, bestämde jag mig för att googla efter dödssyndernas motsats – de sju dygderna.
Här kommer listan:
- Ödmjukhet – motsats till högmod.
- Öppenhet – motsats till girighet.
- Dygd – motsats till vällust.
- Medmänsklighet – motsats till avund.
- Förnöjsamhet – motsats till frosseri.
- Tålamod – motsats till vrede.
- Flit – motsats till lättja.
Hakade upp mig lite på det inte helt lättbegripliga ordet dygd. Enligt Aristoteles kännetecknas den dygdige av att han gör det rätta därför att han vill göra det, och att han känner glädje när han handlar så. Jo, det låter väl bra. Men vad är dygd?
Enligt Wikipedia finns det fyra kardinaldygder; Rättrådighet, Tapperhet, Vishet och Måttfullhet. Ja, då förstår jag lite mer… men vänta nu. Vad betyder egentligen rättrådighet?
Enligt Kunskapskonsulterna innebär rättrådighet att man låter andra utvecklas i sin egen takt, och att man med alla medel försöker underlätta deras väg. Bra, då vet jag det.
Ju mer jag dyker in i syndernas och dygdernas underbara (?) värld, ju mer komplicerat verkar det bli. Listorna känns lite gammalmodiga och stundtals svårtolkade.
Är det någon som vågar sig på en uppdatering?
/Grubbelmia
Ps) Många tror att de sju dödssynderna är en lista, hämtad direkt från Bibeln. Så är inte fallet. Begreppet uppstod inom katolicismen, och var tillsammans med de tio budorden (som däremot är direkt hämtade från Bibeln), underlaget för livliga moral- och etikdiskussioner under medeltiden.
Grubbelmia.se 
Synd eller dygd? Svåra ord för mig försöker att inte krångla till dom (blir ofta kortslutning i min lilla hjärna då) För mej handlar synd om att inte leva mitt liv fullt ut. För det är ju synd när jag nu har fått möjligheten till en kort stund h.är på jorden.
Synd men inte syndfullt. Jag menar vi säger att det är synd att jag missade bussen eller tåget eller något annat som vi kommer för sent till i bland synd som i tråkigt men inte syndfullt. Dom flesta av oss går inte på en rak väg genom livet utan hamnar på sidospår en del av sidospåren kan leda till riktigt besvärliga återvändsgränder och det kan ju vara synd. Men i dessa lägen försöker jag att inte döma mig själv med att jag levt i synd utan just bara att det är synd. På det viset känns det lättare att vända och gå tillbaka till den stora vägen. Det märkliga är att när jag inte dömer mig själv så verkar jag inte heller döma andra så ofta i allafall. ringar på vattnet typ.
När ändå jaget kom med tänker jag att det kanse är en uppdelning mellan jaget och egot som i alla fall passar mej bäst. Jaget är det jag behöver fylla på för att må bra och ge till andra medans egot(som drabbar mig då och då) faktiskt får mig att må dåligt och det är ju synd!
Polaren Jesus pratar ju en hel del om att inte döma och det gillar jag. Till den som blir dömd eller dömer sig själv. Säger jag för att kunna leva fullt ut måste man nog räkna med en hel del sidospår på vägen och det kan ju vara synd. Men om man nu skulle lyckas gå spikrakt längst den stora vägen kan ju det oxå vara synd för ibland är sidospåren väldigt bra att ha med sig på den stora vägen.
Kram på er alla Björn
Jag tror jag förstår lite av hur du tänker Björn. Jag tycker att det är jätte bra att du varken dömer andra eller dig själv. Jag försöker själv att låta bli att göra så även om det ibland kan vara svårt, speciellt när andra gör dumma saker som går ut över andra. Och kanske allra mest när går ut över mig. 🙂
Jag tror att jag ser på synd på ett lite annorlunda sätt att du. Även om ditt sätt att se på synd är nog lättsammare än mitt.
Det som inte funkar för mig med ditt sätt att formulera det (om jag nu förstår dig rätt) är att det avgör om någon är synd eller inte är om man inte kan leva livet fullt ut. Vilket jag kanske uppfattar lite relativt (är inte säker på att det är så du menar dock) eftersom jag antar att det är du själv som avgör vad som är att leva fullt ut.
I bland så får mitt sätt att ”leva full ut” negativa konsekvenser för andra, ex vis en pedofil som lever ut sin sexualitet genom övergrepp på barn.
För mig är synd något som inte är relativt. Ett fel är ett fel, övergrepp på barn är fel, och det stör mig mycket att man nu mera i toleransens namn knappt får tycka att något är fel/synd längre för då är man ju från ”medeltiden”.
I stället för utplåna fel/synd så borde kanske debatten handla om vad som är fel/synd. Sedan måste vi alla fall ge varandra i viss mån ge frihet att tycka olika om vad det är, dock med gränser, vissa synder måste stoppas som bland annat övergrepp på barn. Där gäller inte någon tolerans.
Jag gillar den gamla definitionen av synd som säger att den är att missa målet, vilket jag ofta har tolkat som målet med livet är relationer, främst med Gud men även med alla människor. Med andra ord det som förstör för min relation till Gud och mina relationer till andra människor är synd.
Ha det bäst!
mr Alias
Hej mr Alias! Kul med svar och lite diskution! Vad som är att leva livet fullt ut låter jag vara osagt. Förutom när jag pratar om mig själv. Jag tror inte din synd ligger så långt från min synd i synsätt. Den däreimot viktigaste frågan för mig är att inte slå den i huvudet på andra som redan är under isen. Vad jag menar med det är om vi nu ska gå in på något så grovt som pedofiler som för övrigt enligt mig(bäst att tillägga) är en sjukdom. Så tror jag att dom flesta av oss är överens om att det inte är något som vi vi önskar i samhället. MEN DOCK ÄNDÅ HAR tyvärr. Så Hur ska vi komma tillrätta med det. Gagnar det oss att döma perssoner till syndare? Eller är det ett enkelt sätt att slippa se? Vi kan ta ett enklare exp. Jag tar mig själv som lider av en sjukdom/synd välj själv. Jag är alkoholist. Även min far var alkoholist men på hans tid var det en stor synd vilket gjorde det till en liten mörk hemlighet inom familjen.
Tack vare den öppenhet som råder idag så vågar folk komma ut med sina problem. Vilket i sin tur ger mig och andra möjligheten att ta hand om våra besvär i stället för att gömma oss och ställa till ett helvete för oss själva och våran omgivning. Dom flesta av oss mäniskor har redan dömt oss själva och på det sättet hindrat oss själva att ta steget ut för att göra något åt situationen.
Inom många områden som har försökt leva ett liv utan synd ta flertalet kyrkor och församlingar(utan att nämna namn)har det i dag avslöjats att pedofil brott har förekommit. Just där har man tystat ner det för att man har pratat om synd.
Så för att återknyta till mitt sätt att leva livet fullt ut handlar om aceptera dig själv just som du är. Dom sidor du inte gillar döm dig inte stanna bara upp och försök göra något åt dom med ett förlåtande öga. Föresten vet inte om ni tänkt på det men Gud baklänges blir Dug
Hej igen Björn! 🙂
Jag håller med dig, diskussion är kul och det livar upp. En bra diskussion, med ömsesidig respekt ger också flera nyanser även om man inte alltid är överrens.
Om pedofili är en sjukdom eller något annat vet jag inte. Det kanske var ett dumt exempel, men jag menar att det i alla fall är fel och synd att utsätta ett barn för det.
Att något är synd ger oss inte rätt att döma varandra, vilket tyvärr är mycket vanligt. Det verkar som att vissa fel är det mer allmänt accepterat att klanka ner på. Detta är något som jag ser överallt i samhället och inte bara i församlingar. Där emot vilka fel som är mer socialt accepterade, och vilka som inte är det, varierar kraftigt beroende på sammanhang.
Ofta är domar resultat av att man inte ser människan bakom, det blir en sorts kärlekslöshet. Dömandet kan också vara en rädsla för man kanske inte vill se sina egna brister. Själv tror jag att ingen kommer undan, utan vi är alla syndare, ingen har anledning att förhäva sig över någon annan, det luktar illa.
Det verkar som om det finns två stora diken på varsin sidda om vägen, den ena vill inte erkänna synd existerar överhuvudtaget. Den andra springer omkring och dömer människor. Jag menar att det faktiskt gåt att vara på vägen och man måste inte vara i något av dikena.
En vän sa till mig en gång att den enda gången som människan är på vägen är när han är påväg från ena diket till det andra. Jag tycker att det blivit just så. Vi har haft ett samhälle där fasaden var viktigare än innehållet, där för blev det skamligt med fel, fast alla är så fulla av brister. Massa konstiga beteenden kom ur detta tänkandet. Man gömde utvecklingstörda, psykiskaproblem var tabu, alkoholism doldes, skillsmässa var skamligt.
Jag tror inte lösningen på detta är att låssas som ett fel inte är fel, utan precis som du är inne på så är det bättre om vi alla skulle våga vara öppna och erkänna våra problem. Att bekänna och be om förlåtelse är kanske den enda vägen att bryta mönstren som vi så lätt blir slavar under. Sedan är det av yttersta vikt att förlåta både sig själv och andra, även om det är 714 gången som det går snett.
Att sopa felen under mattan oavsett om det finns sjukdomar eller andra orsaker, tror jag är att göra en björntjänst åt både den som blir utsatt för felet och den som utsätter sig själv eller andra.
MVH
mr Alias
Tack för en fin diskution mr Alias! sätter punkt här så att vi inte tar över bloggen. Vi ser rätt lika på saker med lite olika vinklar Ha det bra/Björn
Syndkataloger har vi allihopa – man tänker på Dekalogenfilmerna av Kieslowski.
Ofta när ”synder” tas upp i media, så vinklas det som om dygden är problemet. Synden är fri och dygden instängd och ofri.
Det vet ju många att synd är slaveri (under omöjliga jagdrifter och drömmar som inte går i uppfyllelse).
När man älskar för att det känns bra och ingen mer tanke på det.
När man snackar skit om någon man bryr sig om, för att det känns bra, just då.
Kännas bra och vara bra är inte samma sak.
Undra om dygden kan bli populär, så mycket jobb det är med den.
En bön kan hjälpa – Fader vår som är i Himlen, helgat vare ditt namn!
Tack för dina härliga grubblerier!
Min ärlighet är min härlighet,
men den leder i bland till besvärlighet.
Vad av mina grubblerier gillar du?
Tack och kram. /Grubbelmia
Hej Mia! Jag tycker om ditt sätt att vända och vrida på ord. Det märks att du verkligen tänker i olika banor kring betydelsen av utryck och ord. Svårt att förklara men jag tycker mig se ett stort öppet sinnelag vilket jag anser vara en stor gåva.
Tack för uppmuntran, Björn. Jo, jag är mycket intresserad av både ord och motsatsförhållanden. Genom att bolla sina tankar mot ytterligheterna hittar jag ofta min egen väg framåt. Om man närmar sig omvärlden med ett öppet sinne, finns det mycket spännande att upptäcka…