Hellre fel skor än fel plats?

Publicerat: mars 27, 2010 i Vardagsgrubbel

Fick plötsligt ett infall att gå Lillsjörundan i går. Direkt från Barkaby Outlets hysteriska konsumtionsmiljö – ut till solen och fågelsången.

Lämnade mina överfyllda shoppingpåsar i bilen, för att glatt kasta mig ut i spåret. Jag hann väl en tjugo meter sådär… innan mina tunna skinnskor blev genomdränkta av blöt snö.

Nu är jag ju inte den som vänder tillbaka, så under dryga timmen pulsade jag runt med allt kallare och våtare fötter. Mötte en man med skidor, som verkade ta sig runt betydligt lättare…

Så går det när viljan finns men utrustningen är fel, tänkte jag. Man tar sig runt – men det blir jobbigt. Började sedan grubbla över både min vilja och min utrustning i andra sammanhang.

Kom på att när det gäller vissa saker som jag sysslar med just nu så har jag rätt utrustning – men inte viljan. Tror nästan att det är värre än det först nämnda.

Pulsar även du runt i fel skor ibland? Det gör faktiskt inte så mycket, om viljan finns och du gillar det du gör. Värre är det, enligt min ringa mening när jag år efter år fortsätter att göra något jag kan eller har bra utrustning för – fast jag inte vill. Det liksom tär på en…

Denna vecka ska jag nog fundera några extra varv på vad jag verkligen vill. Jag ska försöka stryka ytterligare några ”måsten” ur mitt liv – hur bra jag än må vara på dem. Någon annan som hakar på denna vårstädningsprocess?

/Grubbelmia

Annonser
kommentarer
  1. Linnea skriver:

    Jag hakar på direkt och tar mig en funderare vilka ”måsten” jag ytterligare kan lägga av för trött är jag som bara den.
    Lycka till själv!

    • Grubbelmia skriver:

      Linnea: Om du som du säger ”är trött som bara den” är det definitivt dags att lägga av ett eller två av dina ”måsten”. Lätt att säga till andra – svårt att göra själv… Kraaam!

  2. mr Alias skriver:

    Grubbelmia du slår huvudet på spiken för det är verkligen lätt att skaffa sig mentala ”måsten”, som övertiden blir mer och mer till en tvångströja.

    Det är märkligt hur de tankebyggnader som vi alla bär på styr våra liv. Precis som du skriver; när vi verkligen vill något så går det trots svåra omständigheter. Men det funkar tvärt om också när vi inte vill, eller den mentala bilden vi bär på säger att det inte går – så är det märkligt hur svårt och omöjligt till och med de enklaste saker kan vara.

    I bland sätter tankarna krokben i våra relationer också, det räcker att jag tror att någon inte gillar mig, så är det så lätt för mig att tänka att jag inte gillar den personen. Detta uppfattar naturligtvis den andra och därför gillar han inte mig. Vilket bekräfter för mig att han inte gillar mig, så nu vet jag att han inte gillar mig så då tycker jag ännu sämmre om honom. Och så är cirkusen igång.

    Med andra ord bör vi vara lite försiktiga med vilka tankemodeller som vi tar in i vår mentala bild av verkligheten, och den är under ständigt bombardemang. Vi påverkas av böcker vi läser och andra människor som överför tankemodeller, men den kanske största överföraren av omedvetna tankemodeller är antagligen ändå TVn. Snitttiden per dag per individ i Sverige är idag skrämmande 3 timmar och 20 minuter. Så Tvns påverkan på individer är nog oöverträffad.

    Jag hörde om en undersökning på radions p1 – där man hade kommit fram till att risken för depression ökade avsevärt för de som konsumerade mycket såpa på TV. Kansk gäller det gamla ordspråket här: ”Skit in – Skit ut”. Med andra ord se upp med vad du fyller din tankar med, för det kommmer garanterat att påverka ditt liv.

    Mvh

    mr Alias

  3. me and mine skriver:

    Ja det är så skönt att vårstäda och sen komma in på rätt spor med rätt utrustning, underbart. tycker det är så mycket som man funderar på hur man ska att få i hop, o komma vidare i livet. men det händer mycket hela tiden så man får stoppa upp o hämta andan o justera var är jag nu. man glömmer sig o fortsätter på envisheten trots att kraften o orken är slut.
    Så nu får man göra bättring o sätta i rätt växel. men ettans växel är så långtråkig och jag har inte tålemod för den. för livet pågår ju där utanför o jag vill vara med. Men kroppen tar för lång tid på sig. så kan jag inte beställa en ny ni i denna konsumations samhälle. tänk var underbart. nej men det går inte. men det finns ju en som kan hela min kropp igen. Eller skal jag lära mig att leva med denna kropp som inte vill samma som jag eller skal jag lyssna på kroppen så den kan återhämta sig, men jag är trött på denna kropp JAG vill ha ny! O då kan jag gå i full fart igen, men det är kanske inte meningen med livet att bara fortsätta, o inte njuta av resan, ja njuta av livet i dag under livetsresa. o där är jag kanske nu. att försöka ta vara på dagen, ta vara på de underbara vänner som Herren har välsignat mig med. och njuta av gemeskpen. Finnas till och vara till. Ett bamse kram till min underbara Grubbelmia

    • Grubbelmia skriver:

      Oj, vad folk var morgonpigga i dag. Det är ju lördag – ni borde alltså sova ut 😉

      Björn, jag kan verkligen dela din erfarenhet om att gå i fel påsatta kläder och med skor som inte passar – samtidigt som jag tycker det är skönt att höra att det verkar rulla på rätt bra just nu. Allt har sin tid. Uppskattar mycket dina finurliga inlägg, som ofta leder tanken (grubblargenen) vidare.

      Mr. Alias, du tar min boll och springer. Gillar verkligen hur du börjar i det jag skriver för att sedan hitta helt nya och egna spår. Dags för ny gästblogg?

      Me and mine. Gör inte som du skriver ”bättring” för att lägga i rätt växel. Släpp istället allt som tynger och sätt dig ner i soffan med en kopp vaniljte, med mjölk och honung. Känn efter vad kroppen orkar och vad du vill – just i dag. Släng krav och måsten i papperskorgen. Njuuut, vännen min!

  4. Björn skriver:

    Lördagsmorgon sitter och funderar över en kopp kaffe om jag behöver ”vårstäda” efter att ha läst bloggen. Har haft många städagar i mitt liv och skorna har nog varit både för stora o små. Föresten hela klädsortimentet har varit bak o fram och på avigan. Men föutom att jag går i lite för stora skor på jobbet(viljan finns att lära)så känns det faktiskt som att jag åker ”rälsbuss” på raka fina spår med endast ett par små svängar just nu. Så jag får väl passa på att njuta helt plötsligt är det väl någon växel i vägen så att jag hamnar på sidospår igen. Kallas livet har jag hört nåja bara man inte spårar ut helt(och gör man det får man väl plocka fram städgrejorna igen.

    Kram och lycka till med städningen//Björn

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s