Så stod hon där på bron. Det såg ut som att hon hade en psykos och skulle hoppa. Någon larmade, och hon blev omhändertagen.
Troligt…
Grejen är att hon aldrig hade tänkt hoppa, det hela var ett konstprojekt. Ville ha nåt till sin slututställning, som gav henne ett namn – så att hon blev någon. Och det blev hon.
Fånigt…
I huset bredvid bron, bodde en tant med ångest. Hon orkade inte leva längre, sa hon när hon ringde psykakuten. Är du suicidal, frågar läkaren. Inte just nu, men jag måste få hjälp, svarar damen. Hinner inte, sa läkaren – vi har någon som tänker hoppa. Adjö.
Sorgligt…
Inne på slutenvården skär en flicka sig själv. Hon har hittat en vass bricka. Blöder lite. Gråter. Gå och lägg dig, säger sköterskan. Vi har fått in en som tänkte hoppa från bron. Har inte tid med dig.
Märkligt…
Kvinnan från Konstskolan står på sig. Jag gjorde inget fel, jag skapar installationer. Det är konst, ska ni veta.
Dåligt…
tycker jag.
/Grubbelmia
Ps) Här kommer ett förslag till nästa elev som vill synas i media. Låtsas råna en bank, ge de anställda men för livet och polisen något att göra. Sola dig sedan i uppmärksamheten och sjung om målen som helgar medlen.
Läs mer på:
http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/anna-odell-mitt-verk-far-beratta-1.812436
De som älskar döden…sjukdom är spännande om man inte har den eller har haft den själv.
Då försöker man till varje pris att bli av med den. Och gör allt för att bli frisk!
Att göra allt för att synas låter det här som…
Råna en bank som konst…
Det är bankerna som rånar oss och köper konst för pengarna!!!
KRAM Grubbelmia!
JANNE
Det är för sorgligt, vad går gränsen för konst? Det känns som det är en allmän upplösning av alla gränser i samhället. Vad händer när alla gränser försvinner? Frihet? Tror inte det, hur mycket frihet får man stockholm city utan trafikregler, ingen skulle komma någonstans, frihet? Nej knapast. Frihet förutsätter ett visst mått av gränser.
/TBE