Sökes: Barmhärtig samarit

Publicerat: december 27, 2010 i Religionsgrubbel, Vardagsgrubbel

Nära mig frös en jämnårig man ihjäl denna julafton. Det var 36 minusgrader. På pendeln förra veckan, bad en rullstolsburen man om hjälp att komma av tåget. Alla utom en, vände bort ansiktet och gick iväg.

I bibeln (Luk. 10:25-37) berättar Jesus om en man, som var på väg från Jerusalem ner till Jeriko. Mannen råkade ut för rövare, som slet av honom kläderna och misshandlade honom. Sedan gav de sig av, och lämnade den blodige mannen bredvid vägkanten – halvdöd.

En präst kom händelsevis ner samma väg, men när han fick se den slagne mannen ligga på marken – gick han förbi. På samma sätt var det med en levit. Han kom till platsen, såg mannen och gick vidare.

En samarit som färdades samma väg kom också dit. Denne hade inte anseende för att vara from och helig, utan sågs som hedning. Han kände inte heller den olycklige, som var en jude. Samariten hörde inte som prästen och leviten till den döende mannens folk, utan sågs istället som en fiende.

När samariten såg den överfallne mannen, förbarmade han sig över honom. Han böjde sig ner mot honom, hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp mannen på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog samariten fram två denarer och gav åt värdshusvärden och sa: ”Sköt om honom, och kostar det mer ska jag betala när jag kommer tillbaka.”

Efter denna berättelse frågar Jesus sin fromme lyssnare: ”Vem av dessa tre tycker du var en nästa, för mannen som hade råkat ut för rövare? Eftersom det blev tyst, svarade Jesus: ”Det var samariten – som visade den nedslagne mannen barmhärtighet. ”

Sedan sa Jesus: ”Gå du och gör som den barmhärtige samariten”.

Inför år 2011 skulle jag gärna vilja nappa på denna uppmaning om att älska min nästa, på ett mer aktivt sätt. Och med min nästa, då även tänka in främlingar och fiender – om jag har någon 😉 Utan barmhärtighet, går världen under…

/Grubbelmia

Annonser
kommentarer
  1. Linnea. skriver:

    ”Den som tillsluter sitt öra för den armes rop skall själv ropa utan att få svar” Ordspråksboken 21:13 samt ”Säll är den som låter sig vårda om den arme. Honom skall Herren hjälpa på olyckans dag” Psaltaren 41:2 borde sporra oss i ödmjuk lydnad för Herrens bud ty ”Vad en människa sår får hon också skörda”…
    Tack för att Du sätter fingret på detta viktiga.

  2. Mia skriver:

    Tack för kloka kommentarer… Ligger nog en del i det där med att man behöver älska sig själv, för att kunna ge. Jesus säger ju ”älska din nästa som dig själv”. Tack och kram. /Grubbelmia

  3. sarasord skriver:

    Ja Sverige kan vara ovanligt kyliga. Gamla människor ligger döda länge i Sina lägenheter innan lukten avslöjar dom. Mer värme och mer kärlek.

  4. Björn skriver:

    Giv herre att jag heldre tröstar än blir tröstad
    att jag förstår heldre än blir förståd
    att jag älskar heldre än blir älskad
    ty det är genom att glömma sig själv som man finner
    det är genom att förlåta som man får förlåtelse

    Dessa små rader brukar hjälpa mig när jag faller av banan och vill ha saker. När jag dömer andra eller vill bestämma allt.

    Det finns helt klart dagar då jag är som prästen som går förbi. Jag tror att det är när jag inte kan ge mig själv kärlek. För jag tror att det är grunden för att ge någon annan kärlek.

    Jag träffade en präst en gång som i sin predikan höll upp ett glas med en liten skvätt vatten som symbål för kärlek. Den lilla skvätten kunde han inte dela med sig av. Sedan tog han fram en kanna och fyllde på tills det rann över glasets kant. Det tror jag på kärlek är en färskvara som jag måste fylla mig själv med för att kunna ge bort det som rinner över kanten.

    Jag vill vara en barmhertig samarit inte en blödande samarit. När jag tappar taget(tvivlar) får jag börja med att förlåta mig själv och sedan aktivt fylla på med kärlek.

    Hur samhället ser ut idag kan jag inte göra mycket åt det får jag acceptera. Den enda jag kan ändra på är mig själv. Men blir vi många fyllda med kärlek sprids det säkert som ringar på vattnet.

    Mvh Björn

  5. Samuel skriver:

    Jag är med på det nyårslöftet!

  6. mr Alias skriver:

    Tack för påminnelsen om denna vackra berättelse.

    Utan barmhärtighet går världen under skriver du. Jag håller med, med tillägget att till barmhärtighet behöver vi också lägga tålamod, förlåtelse och empati.

    Allt detta springer fram ur den sanna osjälviska kärleken. Denna kärlek söker inte sitt eget bästa utan älskar förbehållslöst. Den har sin yttersta rot i Gud, utan Gud ingen osjälvisk kärlek.

    Det är ingen slump att i takt med att Gud har bilivt nedmonterad i samhäller så har också kärleken blivit brist vara och med den barmhärtigheten. Det är helt andra värden som styr nu. Ekonomi, välstånd, framgång och att vara någon.

    Det ironiska är att ”vara någon” viktig blir man inte genom att bli känd och synas på tv. Det blir man genom att verkligen beröra andra genom att sprida den kärlek som man själv har fått. Då betyder du något verkligt och viktigt för andra och blir inte en tom skrällande eko av intet.

    Har du inget att ge vidare, då betyder det att du inte själv har upplevt dig älskad. Men trots det är du ändå älskad. Gud vill att du ska veta och uppleva det. Frågan är bara om du verkligen vill du ta emot kärleken?

    Om vi är beredd att ta emot och ge kärlek, då får det också konsekvenser i våra liv. Då kan vi får uppleva det som är värt mer än allt annat. Frågan är om vi vågar släppa greppet om vårt eget, vår kontroll och säkerhet. Istället kan vi låta oss fyllas med Guds kärlek som är större än allt, men inte i vår egen kontroll.

    mvh /mr Alias

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s