En sorgsen stilla natt

Publicerat: december 19, 2010 i Vardagsgrubbel

Julkonsert i kyrkan. Kören sjunger vackert. Jag fäller en tår, men sedan börjar den falska fiolen och jag får rysningar.

Ida som spelar, berättar att just denna komposition av ”Stilla natt” är skapad för alla dem som av olika skäl, inte upplever julen som en lycklig tillställning. När hon plågsamt drar sin stråke över fiolens strängar, så skär det ända in i själen. Ömsom hör jag melodin i moll, ömsom låter det falskt – precis som livet självt.

När jag sedan hör pianisten spela alla de rena och vackra tonerna, blir jag glad igen. Vilken känslomässig bergochdalbana ett enda musikstycke kan åstadkomma.

När jag efteråt sätter mig vid fikabordet, får jag sällskap av en ung änka som miste sin man i somras. Vi pratar vidare om livets skiftningar mellan sorg och glädje. Hon har funnit nytt hopp och styrka, och andas framtidstro. Sedan pratar jag med en man om ett svårt beslut, och blir återigen sorgsen.

Väl hemma från kyrkan grubblar jag vidare på känslor. Jag gillar ju att segla när jag känner att det blåser. Fart och riktning får mig att må bra. Att tuffa på med motor när det mojnar, är inget för mig – då växlar jag hellre över till motorbåt. Ändå vet jag att jag mår bra av att ta det lugnt ibland. Att stanna upp, och hinna tänka och känna.

En vän berättade om en afrikansk folkstam han besökt. När de var ute på långa vandringar, kunde de plötsligt stanna upp i några timmar. ”Vad gör vi nu”, frågade svensken otåligt. ”Vi måste vänta in själen”, svarade de då.

Kanske är det så jag ska tänka inför helgens ledighet?

Jag ska stanna upp, och vänta in själen.

/Grubbelmia

Annonser
kommentarer
  1. Linnea skriver:

    ”Jag ska stanna upp, och vänta in själen.”

    Låter klokt.

    Lycka till!

  2. mr Alias skriver:

    Vänta in själen är svårt i vårt moderna samhälle, men jag tror att det går oftar än vad man tänker vid första försöket i tanken. Om man är beredd att tänka utan för boxen och ändra på saker och ting, men det är inte så lätt.

    Men det som är svårast att ändra är min egen tanke. För trots att det egentligen är en lätt ändring så sitter jag fast i mina egna mönster och spår.

    I bland är det små saker som borde vara lätta att ändra, som att det inte är hela världen om jag kommer med ett visst pendeltåg eller nästa. Jag har inte barn på dagis. Har mycket sällan tidiga morgon möten och måste inte vara hemma en exakt tid.

    Ofta är det jag själv som satt upp mål för mig själv som jag piskar mig med. Jag ska hinna med ett visst tåg eller något annat innom en viss tid. Allt för ofta är målet inte ens viktigt, jag kan lika bra ta nästa tåg och ta det lugnare.

    Värt att meditera på över jul, tack för det grubblet grubbelmia…

    mvh
    mr Alias

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s