Att de kan se så olika ut. Jag går fram och tillbaka och studerar utbudet. Hur jag hamnade på denna nudiststrand vet jag inte, men intressant var det…
Idag påminde en kompis mig, om vår tjejresa till Kanarieöarna tidigare i höst. ”Du sa ju att du skulle blogga om snopparna”, sa hon aningen uppfordrande.
Så nu skriver jag några rader, med glimten i ögat. Så här var det:
Eftersom jag har lite svårt för att ligga helt stilla på en strand, satte jag igång att promenera längst havskanten på Playa de Inglés. En bit bort blev det ovanligt naket, och jag noterade med förtjusning att jag passerat gränsen till naturisternas underbara (?) värld.
Vet inte om jag ska skylla på min religiösa uppfostran, men så värst många manliga organ har jag inte sett (trots att jag sommarjobbade inom vården som ung). Att jag dessutom har varit gift i snart tjugo år, gör ju inte saken lättare 😉
Som många av er vet har jag arbetet på Vetenskapsrådet i fem år, så jag anser att man ska ta till vara varje tillfälle att främja forskning i alla dess former. Styrkt av detta mitt paradigm, började jag se mig omkring. Att de kan se så olika ut visste jag inte.
För att inte sväva ut i allt för opassande beskrivningar (även barn läser denna blogg), ska jag bara berätta det som för mig var av nyhetsvärde. Snoppar kan vara kolossalt långa, men ändå nästan smala som pennor. Jag la speciellt märke till detta, eftersom det såg så roligt ut när de sprang.
Nu undrar du kanske två saker. Dels varför jag bara studerade männen, dels hur jag ska lyckas att få till någon seriös tanke med denna bloggpost.
Den första funderingen är enkel att svara på. Jag ser nakna kvinnor varje vecka i badhuset, det är inte intressant längre. När det sedan gäller mina mer allvarliga grubblerier i detta ämne, så handlar det väl mer om en glädje över mångfalden. Att Gud har skapat oss så olika!
En av mina kompisar på tjejresan, blev uppmuntrad av att titta på hur olika kvinnorna såg ut. Hon sa att ”man blir så matad av veckotidningsidealen att man ibland glömmer bort hur oretuscherade människokroppar ser ut”.
Vi är olika – och bör så förbli. Skönheten finns i det unika, inte i plastikopererade kopior. Och ja, jag tyckte att alla 53 snopparna var vackra, var och en på sitt sätt.
Är du nöjd nu, Ankan?
/Grubbelmia
Grubbelmia.se 
Vad bra att du é nöjd Ankan 😉 Jag dröjde med bloggposten eftersom jag visste att hur jag än formulerar mig, kommer missförstånd att uppstå. Mycket riktigt blev det så. Du anar inte vilka märkliga diskussioner jag haft (i P-huset) …
Och till dig Sara – vad menar du med att ”storleken spelar liten roll” – närdå?
Slutligen Daniel… Jag minns också denna kommentar från faster Ingrid. Måtte jag aldrig bli så van vid… Förlåt att jag säger det, men du har ju lyckats att föra vidare prydheten…
jepp jag e nöjd!!!
Ha ha ha äntligen! Länge leve mångfalden. Tror mig att storleken spelar en lite roll iallafall.
Bloggposten får mig genast att minnas ”faster Ingrids” kommentar när jag som ung kille var mycket noga med att byta om med handduk runt härligheten.
” – Daniel, du behöver inte gömma dig bakom en handduk. Jag har ändå sett hundratals snoppar….”
Det badgästerna runt omkring oss inte visste, var den lilla detaljen att faster Ingrid arbetat som sjuksköterska i större delen av sitt liv. De måste ha uppfattat henne som öerhört lätt på foten..
Nåväl. Pinsamt då. Roligt idag.
Kram
Lillebror