Grillad som en kyckling i min elektriska säng

Publicerat: maj 28, 2009 i Kinagrubbel
På planet till Kunming hamnar jag bredvid en kines som hela tiden harklar sig och knäpper av och på bältet – som i en nervös ritual. Mannens beteende försvårar avsevärt min läsning av China Daily. Efter någon timme flyttar han till en annan sittplats och jag går åter upp i reportaget om en kinesisk man vars fru legat trettio år i koma. Troget har han skött om henne under alla år och nu har hon – till hans stora lycka – vaknat upp. Texten avslutas med att historien bör tjäna som god förebild för alla kinesiska äkta män. Funderar en stund på om Tomas skulle vänta på mig lika länge. Förhoppningsvis inte, är det jag kommer fram till…

Efter nästan fyra timmar i luften landar vi i vad som kallas Den eviga vårens stad – Kunming. En propert klädd dam med glada ögon möter oss på flygplatsen. I taxin berättar hon att det blivit fel på vår bokning och att vi kommer att spendera de första två nätterna på ett lite sämre hotell. Efter en kvarts körning i kvällens täta mörker, är vi framme vid något som liknar ett spökhotell.

Fasaden på det höga huset var nog rosa en gång i tiden, men är nu gråaktig. Nästan alla fönster är nedsläckta. Hissen fungerar inte och heltäckningsmattan bär på en smutsig historia som jag inte vill veta mer om. Det luktar unket. Rummet har trasiga, inrökta tapeter och toaletten lämnar jag utan beskrivning. Den otrevliga och otrygga känslan förstärks av att man efter första natten placerar en militärpolis vid trappen upp till våra rum. När vi efter två skärseldsnätter äntligen får flytta, känner vi oss nästan lyriska över hur rent och bekvämt det nya hotellet är. Som skydd mot nattkylan upptäcker jag efter några dagar att vi har elektriska sängar. Jag sätter i kontakten och vaknar varm som en grillad kyckling…

Vardagslunken (om man nu får uttrycka det så i ett spännande land som Kina 😉 har börjat att infinna sig och ser ut ungefär som följande:

Jag startar min dag några timmar innan Anna och läser (förutom kurslitteratur) en stund i Lin Yutangs Konsten att njuta av livet. Han skriver bland annat:

”Den kinesiske filosofen är en man som drömmer med ena ögat öppet, som betraktar livet med kärlek och mild ironi, som blandar upp sin cynism med vänlig tolerans. Han blir sällan desillusionerad, ty han har inga illusioner och lika sällan blir han besviken, ty hans förväntningar är aldrig stora. På detta sätt har han frigjort sin ande.”

Vid sjusnåret hörs militärerna marschera nere på innegården. Låter som att de i rytmisk takt skriker hua. Cigarettrök börjar vid samma tid sippra in i rummet från hotellets städare som nu är i full gång. Det skrattar, röker, pratar och sjunger högljutt i korridoren.

Någon gång efter åtta går jag till en uteservering i närheten och äter frukost, potatissoppa med chili, vitlök och färsk koriander.

Sedan går jag förbi en massa musik-, mat- och mopedaffärer (nästan alla här har elmoppar). Går med daglig risk för livet över vansinniga trafikkorsningar och kommer efter ca tjugo minuter fram till kulturcentret Nordica, som vi har som bas. Där har vi lektioner med en professor i kinesisk och västerländsk filosofi. Ibland har vi även föreläsningar av olika konstnärer (jag har fått mycket beröm för mina tuschmålningar).

Vi deltar också i engelska konversationsklasser för kinesiska studenter samt går på centrets konstutställningar, dans- och musikuppträdanden. Övrig tid går åt till intervjuer plus arbetet med min uppsats om Internets inverkan på den kinesiska kyrkan. Om detta får jag av förklarliga skäl berätta mer när jag kommer hem.

Två gudtjänster i den tillåtna Tresjälvkyrkan har jag hunnit med. Den mäktiga byggnaden reser sig som en katedral mitt i city. Kyrkan har två läktare och rymmer cirka tvåtusen personer. Man har tre möten varje söndag för att alla ska få plats, ändå är det fullpackat varje gång. Unga, gamla, män och kvinnor deltar engagerat i kristen allsång och långa högläsningar av bibeltexter (som visas på storbildsskärm).

När jag skriver nästa gång har jag troligtvis vandrat i bergen för att besöka Miaofolket och kan berätta mer om det. Nu ska jag gå ut och köpa färskpressad juice. Den är lite speciell. På morgonen säljs varm majsjuice och i går fick jag något som smakade gurka, med en touch av banan. Juicen är nästan lika märklig som rödvinet här, med en ”touch av Red honey” (röd honung) som jag också provat (dock inte på morgonen 😉 .

Tack för era små hälsningar, både här på resdagboken,i mejl och via Facebook. Lägger ut lite bilder även denna gång. Glöm inte att du kan dubbelklicka på fotot för att se en större bild.

Klockan fyra i dag har jag bokat kinesisk massage (tror jag 😉 . Språkförbistringen skapar varje dag komiska misstag…

/Mi Ya

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s