Mina målchanser i livet

Publicerat: juni 7, 2009 i Vardagsgrubbel

Vaknar lätt besviken över Sveriges förlust mot Danmark i gårdagens fotbollsrysare. Det var ju så nära. Trots flera målchanser – det ville sig bara inte.

Sitter kvar en stund i sängen och surplar på mitt favoritsnabbkaffe; Nescafé Red Cup. Funderar över olika målchanser jag haft i livet, vilka tillfällen jag lyckats skjuta mitt i prick och vilka gånger jag misslyckats. Av någon anledning har jag lättare att komma ihåg de gånger jag missat mina mål, än de gånger jag träffat rätt. Kanske behöver jag hitta en idrottspsykolog som kan lära mig det rätta vinnartänket. ”The winner takes it all” – är det verkligen så? Vad händer med förlorarna, kan de möjligen också hitta fullvärdiga liv – om än inte högst upp på vinnarpallen?

Jag grubblar vidare…

Kanske skjuter jag på fel mål… mål som jag inte själv satt upp. Mål som jag innerst inne inte vill träffa. Är nog allt för känslig för att försöka pricka in det andra tror är rätt för mig. Kanske är det också därför jag ständigt träffar stolpen, eller skjuter över mål. Kanske har jag till och med valt fel sport. Är det rätt att satsa på fotboll för att så många omkring mig gör det, när jag drömmer om att istället tävlingssegla? Antagligen inte.

Två tankespår leder mig vidare. Det ena är det som jag var inne på i början av denna bloggpost… nämligen vad som händer med förlorarna. I reella sportsammanhang är det enkelt. Du vinner eller förlorar. Det verkliga livet innehåller en dimension av nåd. Det som ser ut som en förlust, kan ibland på märkliga sätt vändas i seger. När motgångarna ibland ter sig övermäktiga framträder verkliga vänner med större tydlighet.  I några av mina största kriser har jag hittat hjälp och tröst från de mest oväntade håll. Jag har även funnit en slags inre styrka och beslutsamhet, mitt i all svaghet.

Det andra tankespåret jag grubblar över är det här med att spela rätt sport, och skjuta mot rätt mål. Med eller utan idrottspsykolog, som hjälper oss med vinnartänket – bör vi kanske stanna upp då och då för att fundera över om vi gör det vi innerst inne vill. Är de mål jag strävar efter verkligen mina, eller har någon annan satt upp dem åt mig. Värt att fundera över är, att det inte alltid är omgivningen som leder oss på fel spår. Ibland hittar vi vår största fiende inom oss själva. ”Du kan inte det här, Mia”. ”Du är för gammal för att börja nu”. ”Vad ska folk säga”…

Så… varför inte stanna upp och fundera över var du hittar dina bästa målchanser? Kanske är det dags att testa en helt ny sport… Kanske kan du damma av en gammal förlust och vända den i seger? Det är trots allt inte fotboll vi pratar om, utan livet. Det finns nåd. Du kan försöka en gång till…

/Grubbelmia

kommentarer
  1. Bengt skriver:

    Måste man alltid ha ett mål ?

    • Nickedockan skriver:

      ”Måste man ha några mål?”

      Intressant frågeställning! Inte enkelt att svara på dådet är väldigt individuellt från person till person. Kan bara tala för mig själv! Mål o målsättning är en drivkraft för att berika livet så det blir ”bättre” ocj mer lyckligt o harmoniskt på alla plan dvs både fysiskt o psykiskt!!!!

      DÄREMOT KAN MAN JU ALLTID IFRÅGASÄTTA MÅLET ELLER MÅLEN, OM DE ÄR DE BÄSTA ELLER RÄTTA FÖR JUST DEN ENSKILDE. HÄROM ÄR DET OMÖJLIGT I FÖRHAND SÄGA NÅGOT!!!! RESULTATEN SER MAN JU FÖRST I EFTERHAND! OCH DÅ NÄR MAN SER I ”BACKSPEGELN” FINNS DET ALLTID FRÅGOR SOM KUNDE JAG GJORT ANNORLUNDA OCH KANSKE PÅ NGOT ”BÄTTRE” SÄTT??????

      MVH! ”medgrubblare”

      • Grubbelmia skriver:

        Hej kära Nickedockan (som jag inte känner 😉

        Gillar din beskrivning av dig själv… men varför inte vara mer personlig – varför nickar du, när du borde säga nej?

        STOOOR Kram
        /Grubbelmia

  2. Nickedockan skriver:

    JUST NU EFTER NÅGRA TIMMAR PÅ INTERNET HAR JAG FUNDERAT PÅ HUR MÄRKLIGT DET ÄR ATT VILJA SYNAS O BLI BEKRÄFTAD. DET GÄLLER BÅDE POLITISKT O RELIGIÖST ENGAGERADE MÄNNISKOR ELLER DEM SOM BARA ÄR ALLMÄNNA ”TYCKARE”!
    VAR JAG SKALL PLACERAS FÅR ANDRA BEDÖMA EFTERSOM JAG INTE ALLTID
    KANSKE HAR DEN BÄSTA SJÄLVINSIKTEN OM DETTA.
    NÅGRA TANKAR SOM SNURRAT I MITT HUVUD DEN SISTA TIDEN ÄR ATT I OLIKA MEDIA PRISAS SKÖNHET O HÄLSA, FRAMGÅNG O RIKEDOM SOM NÅGOT AV NUTIDENS GUDAR.
    MAN KAN OFTA HÖRA ATT DET VIKTIGASTE AV ALLT ÄR ATT HA BRA HÄLSA!!! VI SKALL JOGGA, ÄTA RÄTT MAT, SLUTA RÖKA, SLUTA MED ALKOHOL OSV. LYSSNAR VI PÅ DESSA ”GUDARS” ”PROFETER” SÅ KOMMER VI UPPNÅ DEN HÖGSTA LYCKA O VÄLMÅENDE DET GÅR HÄR I JORDELIVET.

    MEN VARFÖR TALAS DET SÅ SÄLLAN ,NÄSTAN ALDRIG NÅGOT POSITIVT OM SVÅRIGHETER SOM FATTIGDOM, NÖD O ÅNGEST FYSISKA O PSYKISKA SJUKDOMAR ELLER KROPPSLIGA SJUKDOMMAR MM

    HÖR TILL DEM SOM UNDER ÅRENS LOPP ENLIGT MÅNGA ”TYVÄRR” VARIT MED OM EN HEL DEL. MIN LIVSERFARENHET NÄR JAG SER I BACKSPEGELN ÄR! VAD HADE ELLER VART UTAN DETTA??? INSIKTEN OM BL.A BIBELNS ORD OM ALLTINGS FÅFÄNGLIGHET O FÖRGÄNGLIGHET HAR MÅNGA GÅNGER GETT MIG VÄLBEHÖVLIGA TANKESTÄLLARE….TYVÄRR!!!! HAR UPPLEVT ATT MAN KANSKE KAN ”VÄXA” MER SOM MÄNNISKA OM MAN KAN SE DE POSITIVA ÄVEN I DET NEGATIV………
    TYVÄRR PLIKTEN KALLAR MÅSTE ÅTERGÅ TILL ARBETE……….

  3. Samuel skriver:

    Det är aldrig försent att pröva nya sporter. Du kanske bara var i halvlek på den sport du ientligen skulle köra på medan vilan så laddade du upp med annat!

    Ärligt talat så tror jag att det gäller att fråga Gud vilken ”sport” som är just ”din sport”.

    Mvh S

  4. Daniel skriver:

    Tror speciellt nedan stycker hoppar ur texten och griper tag i en;

    ”Kanske skjuter jag på fel mål… mål som jag inte själv satt upp. Mål som jag innerst inne inte vill träffa. Är nog allt för känslig för att försöka pricka in det andra tror är rätt för mig. Kanske är det också därför jag ständigt träffar stolpen, eller skjuter över mål. Kanske har jag till och med valt fel sport. Är det rätt att satsa på fotboll för att så många omkring mig gör det, när jag drömmer om att istället tävlingssegla? Antagligen inte.”

    Hur mycket sysslar vi inte med i våra liv för att behaga andra. Att infria någon annans dröm, mål eller vision.

    Följer med intresse nya bloggen!

    Kram
    Daniel

  5. Nickedockan skriver:

    Intressant med människor som grubblar. Det ser jag för egen del som ett tecken på
    att inte totalt resignation infunnit sig. Sjäv upplever jag mig själv alltför ofta so en jasägare fast jag borde säga nej, därför tycker jag mitt alias ”nickedockan” passar bra. Skall f.ö bli intressant vad denna blogg kommer domineras av, religöst,politiskt,filosofisk eller blandat!

  6. Patrik skriver:

    Hej!

    Eftersom jag är en ytlig människa tror jag att målet är att skaffa MC (och körkort)!

    Kram Patrik

    • grubbelmia skriver:

      Ok, Pata 😉 – och då förväntar jag mig inga stolpskott – utan att du går i mål snart (om du inte redan gjort det), och att jag får åka med på en provtur…

  7. Linnea skriver:

    Ett delstycke ur Daglig Kraft för 30 0ktober av ”två lyssnare” i England som skrevs för 50 år sedan kom för mig:
    ”Det är så mycket som ni har måst lära för att undvika framtida olyckor, men den vän med vilken ni nu står vid misslyckandets, de döda ambitionernas och de uppgivna önskningarnas grav, han är en vän för alla tider.
    Använd denna väntetid till att befästa vänskapen med mig och till att öka eder kunskap om mig”
    Tillsammans med DEN VÄNNEN fann jag äntligen MIN VÄG efter ett snart sjuttioårigt liv där jag försökt tränga in mig i en ram som inte var min. Den vägen blev musik och poesi för mig där jag dels äntligen fick uttrycka mitt verkliga jag och dels fann vänner så djupt så äkta som jag aldrig i hela mitt liv haft. Min nya och rätta roll har gjort mig lycklig i ett nytt givande och tagande där jag får känna mig behövd.

Lämna ett svar till Nickedockan Avbryt svar