Grubbelmia.se

Ja, så har det regnat… och regnat, och regnat – hela dagen. Ibland är det skönt med regn, speciellt med solregn. När solen skiner samtidigt som små, små, svala droppar dansar på min kind.

Efter regn kommer sol, hörde jag någon säga. Det kan väl stämma, men även det motsatta är sant, även om det inte låter lika roligt. Efter sol kommer regn.

Livet växlar…

Det krävs träning för att lära sig acceptera livets växlingar. För mig har det varit en ovanligt ryckig resa denna vår. Några av våra bekanta har ryckts bort för tidigt, många andra har gift sig eller fått barn. Dessa händelser, eller milstolpar i livet – skakar om och berör alla i dess närhet.

På begravningarna får jag bearbeta min egen dödlighet. Det är verkligen inte någon behaglig känsla att sitta på en begravning, där personen i kistan föddes samma år som jag själv. De stora meningsfrågorna knackar då på mitt hjärtas dörr. Jag försöker att inte släppa in för många av dem. Orkar just nu bara träffa dem en i taget, och gärna i sällskap med vänner eller med en god bok, så att jag få stöd och perspektiv i mitt grubblande.

Har nu det stora nöjet att meddela er att jag just löst en av de stora livsfrågorna – i sällskap med en av mina favoritförfattare, Viktor Frankl. Han säger (citerat fritt ur minnet): Fråga inte efter vad som är meningen med ditt liv, utan fråga istället dig själv, hur du kan skapa mening i ditt liv – i dag, just här och nu. Vad som skapar mening varierar, både mellan olika personer och olika faser (växlingar) i livet.

Jag försöker att öva mig på att leva här och nu. Inte längta efter de soliga dagarna, utan ta emot gåvan som just denna regniga dag vill ge mig. Med ta emot, menar jag inte en passiv väntan i tevesoffan, utan att jag är aktiv i vad jag vill göra i dag.

Ute är det blött och kallt, inte en solstråle så långt ögat når. Tar på mig regnkläder och ger mig ut på promenad. Jag välkomnas av alla underbara dofter, som lockas fram i skogen när det regnar. Då och då klamrar sig en vindpust fast i ett träd ovanför mig – och jag blir dyngblöt när dess grenar töms på vatten.

Träden och växterna behöver vatten för att leva. Jag behöver levande vatten för att släcka själens ständiga törst. Det levande vattnet finner jag ofta i djupa brunnar. Det finns även dåliga brunnar, med vatten du kan bli sjuk av. Lita på ditt inre, börja med att bara provsmaka och om det känns bittert på tungan, spotta ut det.

I dag hittade jag mitt levande vatten i den regnfyllda skogen – jag blev översköljd till både kropp och själ. En uppfriskande känsla. Nu ska det plötsligt bli skönt att krypa upp i soffan, med en varm kopp kaffe och en bra grubbelbok. Inbillar mig att det börjar att ljusna ute. Vem vet, kanske kommer det sol efter regn i alla fall?

/Grubbelmia