Grubbelmia.se

Om det var regn förra söndagen jag skrev, så är det destu soligare nu. Befinner mig i det franska semesterparadiset Korsika, där jag sitter på en uteservering vid havet – med en citronsorbé i handen. I fyra dagar har vi bilat runt på denna vackra ö, för att i dag vara framme i Napoleons födelsestad Ajaccio.

Ingen i familjen kan korsikanska, och väldigt få här pratar engelska, så vi har minst sagt roligt när vi beställer in mat. Fast vi försöker förklara att vi inte förstår, fortsätter de sina långa utläggningar om de olika maträtterna.

Själv har jag gett upp. Jag lyssnar ett tag, sedan säger jag ja, och ler. Nöjda över att vi ”äntligen har förstått varandra”, går då servitörerna sin väg. In kommer, en stund senare, maträtter jag inte visste jag beställt. För det mesta har det smakat bra, men när jag här om dagen fick in en korsiansk specialité (surt kött med gråa klumpar), smakade det så illa att jag inte kunde äta det. Förvånande upplevelse för en tjej, som åt det mesta när hon var i Kina (både larver, orm och hund).

Tillbaka på hotellrummet läser jag i min Korsikaguide att det inte är ovanligt att gästande turister inte uppskattar de inhemska specialrätterna. Boken nämner en krämig ost med levande maskar i, som jag tror att jag ska försöka undvika.

Mina söner retar mig för att jag nickar och säger ja, utan att förstå vad servitörerna säger – men det gör mig inget. Tycker själv att det är ett ganska spännande och behagligt förhållningssätt just nu.

Såg för några månader sedan en film som heter ”Yes Man”. Den var mycket underhållande, tycker jag. Filmen handlar om en man som först lever ett ganska ensamt och miserabelt liv. En dag drar en gammal bekant med honom på ett ”YES-seminarium”. Där får deltagarna lära sig att bejaka det som livet sänder i deras väg, genom att säga ja till allt. De ska inte svara nej till något.

Hemska tanke, grubblade jag först för mig själv. Jag som tidigare gick in i den berömda väggen, just på grund av min oförmåga att säga nej och sätta gränser.

Hur som helst har filmen ”Yes Man” ett budskap av livsbejakelse och om att våga lite mer och inte vara så rädd. Detta tilltalade mig. Kanske är det filmens fel att jag nu här på Korsika bara ler och säger ja… att våga säga ja – och se vad som händer, kan leda till många överraskningar.

Självklart ska vi inte säga ja till det som är destruktivt för oss. Men det finns en hel del möjligheter och roliga möten vi missar genom att säga nej för ofta.

• Så… nästa gång du känner dig trött, och en vän plötsligt ringer och vill ha med dig ut på något – säg  ja.
• När en servitris ger dig en maträtt du inte känner till – säg  ja.
• Då du en vacker dag får en helvild idé om något du vill göra – säg ja.

Börja bejaka livet…

Le – och säg  ja.

/Grubbelmia