Sakta fylls salen med folk. Kyrkan rymmer plötsligt många fler än på söndagens gudstjänster. Den kände journalisten Göran Skytte är här för att tala om sin omvändelse. Själv funderar jag på om jag omvänt mig, och i så fall när…
Känner mig ovanligt splittrad inför denna bloggpost. Ska jag skriva om mina lesbiska vänners fantastiska insats när jag mådde dåligt, eller kanske om den inspirerande föreläsare som jag hörde på jobbet i går (http://markmedia.blogs.com ). Han menar att sociala medier kommer att förändra människans vara på samma sätt som industrirevolutionen gjorde.
Stannar dock vid upplevelsen med Skytte. Han berättade om sin väg från ateist till gudstroende. Han efterlyser att vi pratar mer om synd, och då inte mord och annat grovt utan vardagssynderna som vi alla kämpar med. Skytte sa att vi har gått från ena diket till det andra.
För ett antal år sedan pratade vi kristna för mycket om synd, men nu vågar vi inte nämna det alls. Problemet menade Skytte, är att om vi inte pratar om synd så behövs heller ingen nåd. Och om människan inte behöver nåd, behöver hon inte heller gud eller förlåtelsen.
Göran Skyttes jobbigaste vardagssynd är högmod, säger han. Jag vet direkt vilken som är min. Under exakt en och en halv timme håller Skytte sin publik trollbunden.
Så vad kan vi då lära av detta? Rannsaka dig själv om vilka dina vardagssynder är, ta dem till gud och gå sedan vidare…
För cirka ett år sedan köpte jag en mycket fin ängelstaty. Har sedan satt den på en framstående plats i hallen. Nästan alla våra besökare beundrar den. Det jobbiga är att den nu tappat sina vingar. Jag har desperat försökt att limma på dem igen, men det funkar inte.
Ängeln utan vingar är fortfarande vacker, där hon sitter på sin sten. Och själv blir jag glad när jag ser henne. Jag vet inte exakt när jag omvände mig (som Skytte säger). Men det jag verkligen vet är att jag misslyckats med att leva det helgonliv, jag en gång drömde om. Kanske kan vi alla, likt min änglastaty i hallen – utsråla skönhet utan vingar?
/Grubbelmia.se
Grubbelmia.se 
För egen del är det stora att min Skapare och återlösare likt ”krukmakaren” i Jeremia 18 begynner om igen efter misslyckanden och fall där jag gick sönder.
Han har också lovat att fullborda det som han har begynt. Filopperbrevet 1:6
Tänkvärda ord du skriver här i trevlig blogg…
”Nästan alla våra besökare beundrar den. Det jobbiga är att den nu tappat sina vingar. Jag har desperat försökt att limma på dem igen, men det funkar inte.
Ängeln utan vingar är fortfarande vacker, där hon sitter på sin sten.”
Ängel inom iaf…ja….
Skickar med en egenskriven…
Är du en ängel?
Sotade vingar
Gloria som halkat ner
Trasig och fläckig
Tilltufsad av livet
Men likväl en Ängel
Tack för att jag fick läsa här!
En ängel utan vingar är en vacker beskrivning av människan, ofullkomlig men ändå så vacker mitt i allt det trasiga. Precis om vacker antik möbel så sitter inte det vackra i en polerad yta, utan i den grundläggande designen, tanken bankom som i människansfall är gudomlig.
Sedan har vi alla våra skavanker, men ändå lyser skönheten igenom mitt i trasigheten, om vi väljer att se den istället för rispan i pollishen.
Detta till trotts behöver vi nåden mer än någonsin. Vem klarar att leva upp till alla omöjliga förväntningar, från höger och vänster, på jobb och privat liv, som älskare, pappa/mamma och vän.
Det är en sån spänning som behöver mycket nåd, att acceptera mig själv som jag är, samtidigt jobba med det inom mig som ställer till det för mig och andra.
Tur att jag slipper vara ensam med detta, utan kan tala om detta med vår skapare.
Tur att jag inte behöver prestera för att duga i hans ögon, jag behöver bara vända om, dvs vända mig till honom….
/TBE