Alla helgons helg har just passerat. Vilken vacker syn med alla brinnande ljus. Varför besöker bara ett av hans 18 barn graven?
Ja, nu just i år – har två av mina tre dödsfiranden, råkat inträffa samtidigt mot min vilja (du anar inte vilken bok jag skulle kunna skriva om detta)…
Förra helgen besökte jag min adoptivfars senaste vila på ”Norra Begravningsplatsen” i Stockholm, och än i dag grubblar jag över mina vänners och kollegors amerikanska spökpartyn…
El dia de los muertos i Mexiko (som är mitt tredje dödsgrubbleri), förtjänar en helt egen blogg (för alla er alla som vill dyka in i – och supa er fulla av dödens och religionens hederskultur).
För att inte bli för tungsint vill jag dela till er, vad en vän på jobbet sa här om dagen:
”Du dör bara en dag – alla andra dagar ska du leva.”
Jag tyckte att det lät smart…
Läser just nu boken ”En fri röst” som på många sätt pekar på hur religionen förslavar och dödar människor. Är kluven inför denna spännande läsning, och försöker sätta den i relation till min egen religion (kristendomen) som jag upplever som friare.
Gick med mina dödsgrubblerier till nya tandläkaren i dag. Märkligt nog stördes jag ovanligt mycket av en högljudd grå herre i väntrummet.
Länge undvek jag hans blick. Sedan såg jag på honom. Dödens blick…
”Är du Heiki”, frågade jag (utan att vilja veta).
Han svarade: ”Ja, och vem är du?”
”Prästens dotter, du vet – han som dog… . Tore Forslunds adopterade dotter, är jag”.
”Du menar prästen i Bro, undrar Heiki – han som fick cancer i prostatan, det har jag med – de kan inte behandla den. Det känns inte bra, jag lever inte länge till”.
”Kommer du att dö snart”, undrar jag?
”Du ser annorlunda ut nu , än för tjugo år sedan”, säger Heiki.
”Det händer mycket, du ser ganska pigg ut efter omständigheterna, ” viskar jag…
Känner mig trött och tung. Den den fråga som stannar kvar denna gång är dock:
Du dör en dag, men….
Vad gör du med de dagar du lever?
/Grubbbelmia
Grubbelmia.se 
Hur lätt är det inte att tappa perspektivet i tillvaron. När man tänker på döden, så ger det livet faktiskt mer värde på ett sätt. För det är ändligt, då ställs på någotvis våra val på sin spets.
Det är väl inte damråttorna i hörnen som jag inte orkade att städa bort som jag kommer ångra mig när jag är i livets slut fas. Det är inte den fina bilen, eller egentligen något materielt överhuvudtaget.
Jag tror att det är relationerna som spelar roll när man dör, varför är det så lätt att glömma bort dem när vi lever? Och i stället jaga det som egentligen betyder så lite?
/TBE
Funderade i dag när jag satt i bilen o körde 30 km. till skolan, på vad blir det av livet, innan man vet av är man gammal, att hela tiden snåla o får i hop det att bara ta vara på vardagen o få den att fungera med alla måsten som måste hinnas varje dag. försöker att njuta av de goda stunderna, men skulle vilja vara mera närvarande i bland, inte med oron för morgondagen hur ska den lösas praktiskt o på alla andra sätt.
Om 7 år kommer livet att se helt annorlunda ut. då bor man kanske för sig själv o ingen annan att ta hand om en sig själv, o livet blir långtråkigt, i stället för intensiviteten som präglar dagen. Men mitt i allt är det viktigt att njuta av livet. njuta av dagen, njuta av stunden, ta vara på de goda stunderna och lämna bakom sig de som inte är lika bra.
Måste gå nu o stilla mina barn som ropar på uppmärksamhet från sin mamma.
Jag minns en begravning där barnen till den avlidne sjöng:”Det här är första dagen på resten av ditt liv” eller något sådant.
Låt oss börja den dagen med att ge oss själva och varandra nya chanser!
Det blev mina associationer inför texten.