Vill du ha ditt kaffe svart som min själ…

Publicerat: november 15, 2010 i Resegrubbel, Vardagsgrubbel

eller vitt och milt med mjölk, som min själ såg ut när jag var ung? På fullt allvar var detta den fråga som en av Lufthansas flygvärdar ställde mig, på väg till Kairo för några timmar sedan. Man tror liksom inte att man hör rätt. ”Jag tar gärna kaffet svart som din själ”, svarar jag och känner att jag borde säga något mer.

Men nej, jag säger inget mer. Istället börjar jag att grubbla på vad han kan ha menat, och varför han sa så till just mig. Det var liksom inte läge för några djupa samtal, men jag undrar ändå. Hur känner man sig när man upplever sin själ som svart?

Ledsen, syndig, ond och uppgiven över tider man förlorat? Eller har man bara en dålig dag, och bestämmer sig för att skämta lite med en av passagerarna som redan ser ut att grubbla för mycket?

Ja, på den frågan blir jag inte klok. Kanske känner du någon som vet mer än jag om svarta själar, dela med dig i så fall…

Hur som helst har jag nyligen överlevt en helt vansinnig (men rolig) bilfärd från Kairos flygplats till förorten Mokatam. Här ska jag bo på ett gästhem några nätter tillsammans med min kollega Bob, hans dotter Linda och hennes man Martin. Det sista äventyret för idag blev en kvällspromenad bort till den lokala mataffären. 

Väl i affären försökte jag att förklara med ljud och rörelser att jag ville köpa hårspray. Efter att jag gestikulerat en stund sken expediten upp i ett stort leende. Han pekade runt hörnet, och jag gick förväntansfullt  iväg – bara för att hitta en hel hylla full med toaspray. Undrar om han funderade länge över varför jag visade så tydligt att jag ville spraya det i håret. Kanske tänkte han att jag var en konstig utlänning, med svart själ – som behövde spraya sig ren.

Vad vet jag 😉

/Grubbelmia

Annonser
kommentarer
  1. Mia skriver:

    Tack för alla kloka ord. Jo, det var väl just det oprivata i situationen som gjorde det extra svårt att veta hur jag ville/borde/kunde ha reagerat. Jag satt längst in vid fönstret med helt okända passagerare vid min sida. Hur som helst kommer hans fråga att leva kvar länge… Kram /Grubbelmia

  2. mr Alias skriver:

    Jag blir liksom du också förbryllad av denna märkliga kommentar. Men se det positivt, jag tror liksom Ted att det inte var en kommentar som han sa till alla. Du har en förmåga att få fram öppenhet och nakenhet, men detta var ju ett helt oväntat och ett högst oprivat samtal.

    Man känner sig bara svart om man har något vitt bredvid sig så att kontrasten blir uppenbar.
    Det var nog därför som just du fick denna kommentar… 🙂

    /mr Alias

  3. Ted Örnberg skriver:

    Jag må säga, att man vet inte hur andra människor känner sig, eller mår invärtes, men något måste ha fått denna person att säga så just till Dig. Jag tror inte denna flygvärd frågade alla likadant, utan det var något speciellt – riktat just till Dig, just då.

    Det var kanske enda gången ha ställde frågan, för att just den dagen, den stunden, kändes det så, och personen kände att DU hade något.

    I Psaltaren kan man läsa: Varför är du tyngd av sorg, min själ,
    och full av oro?
    Sätt ditt hopp till Gud!
    Jag skall åter få tacka honom,
    min räddare och min Gud.

    inte bara i Psaltaren 42:6 utan även i 42:12 och 43:5, samma ord ….

    eller Psaltaren 63:2 Gud, min Gud, dig söker jag,
    min själ törstar efter dig,
    min kropp längtar efter dig,
    som ett kargt och uttorkat land.

    det kanske kändes så just då, för den personen, och kände att Du
    skulle ha den frågeställningen ….. man kan grubbla, och fundera

    men Guds vägar är outgrundliga ….. en gång var en grupp från Tanzania och hälsade på här upp i Västerbotten – och en av tjejerna kom fram till mig, och hade haft en uppenbarelse ang. mig. Hon pratade swahili, men det fanns en tolk där, och jag fick en profetia av denna tjej, från andra sidan jorden ….Hon hade blivit väckt halv fyra på morgonen, och sett en ”bild” mig som i en storbilds-TV på väggen, och hade hört en röst som sa, att hon skulle kontakta mig och berätta vad jag skulle göra för gärningar i mitt framtida liv, arbeta för Gud, som lärjunge, som profet och mycket annat. En tjej från andra sidan jorden …..Gud meddelade detta genom henne, istället för att skicka min granne till mig. Gud är god, Gud är stor, för honom är ingenting omöjligt …

    • Mia skriver:

      Tack för alla kloka ord. Jo, det var väl just det oprivata i situationen som gjorde det extra svårt att veta hur jag ville/borde/kunde ha reagerat. Jag satt längst in vid fönstret med helt okända passagerare vid min sida. Hur som helst kommer hans fråga att leva kvar länge… Kram /Grubbelmia

  4. Daniel skriver:

    Bloggen gör skäl för sitt namn. Tänk att få en hel predikan från ett kort utbyte med flygvärdinnan.

    …och vilken fråga sedan……. Svart som min själ…..

    /D

  5. Linnea skriver:

    Imponerad av Ditt sätt att berätta och levandegöra Din situation.

    Lycka till den tid som Du har kvar i detta märkliga land.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s