Besökte biblioteket i Alexandria här om dagen. Ställde mig i närmaste biljettkö, när Linda som var med mig, fick en blick som kunde döda. Vi såg oss omkring, och upptäckte att vår kö enbart bestod av män. När vi sedan skulle lämna in våra väskor, visade det sig att alla män hade företräde i kön. Så det tog tid innan vi kom fram till luckan…
Kändes minst sagt förnedrande att stå i en lång kö med kvinnor, medan alla män – unga som gamla – trängde sig förbi. Minnen från min tid i Mexiko började bubbla upp. Där blev jag tillsagd att resa mig och lämna sittplats, när en man kom in i rummet.
Senare på kvällen när jag deltog i ett femårsjubileum för ett egyptiskt medieföretag, kom en man (som jag förstod var välkänd) fram och hälsade på mina båda manliga kollegor, men inte på mig.
Men… För att ge just denna del av världen rättvisa, måste jag säga att jag träffade fler män som behandlade mig med respekt, än de som inte gjorde det. Men ändå. Det svider att bli särbehandlad.
Alla män uppskattar inte kvinnor…
Har lärt känna en trevlig tjej här nere som snart ska gifta sig. Jag bad henne berätta lite om kvinnornas situation i Egypten. Mari, som hon heter berättar:
– För flickor i Egypten är det värsta som kan hända dem, att de inte blir gifta. Därför vill de hitta någon så snabbt som möjlig. Fyller de 22 år, anses de för gamla. Detta leder till att männen ställer alla kraven, medan kvinnorna anpassar sig.
Mari har en kompis som träffade en man. De förlovade sig, men strax innan bröllopet krävde mannen att hon skulle ta på sig slöja – annars skulle han lämna henne. Enligt Mari är detta mycket vanligt, och det är bland annat därför över 90 procent av alla flickor och kvinnor idag bär slöja. Så var det inte för några år sedan. Trycket på kvinnan har ökat, menar Mari.
En dag, när jag och Mari gick ut från en lunchrestaurang, träffade jag på en tiggarkvinna med sönderfrätt ansikte. Jag blev åter igen illa berörd och frågade Mari om kvinnan. Hon sa att tiggarkvinnan antagligen hade blivit bestraffad för att inte ha lytt sin man.
Som nygift hade jag en devis på sovrumsdörren, där det stod: En lydig kvinna är en lycklig kvinna. Naturligtvis tänkt som ett skämt. Ett skämt jag som jämställdhetstänkande svensk kan unna mig, men som förefaller högst olämpligt i Egypten. Här är det fullt allvar.
Mitt hjärta går ut till dessa kvinnor. Hjälp mig be för dem, att de kan få mod och styrka att resa sig. Samt politiska och religiösa företrädare som banar vägen.
/Grubbelmia
Grubbelmia.se 
Hej Grubbel Mia och ni andra!
Där okunskap och hårt styrande religion finns blir det förtryck av något slag.
Spelar egentligen ingen roll om det är Egypten, Sverige eller någon annanstans i världen. Okunskap = rädsla = lätt folk att styra och ställa över.
I Egypten trakaseras kvinnor men hur ser det ut hos oss själva? Det var inte länge sen vi diskuterade Jonas Gardell här Och det var inte så länge sedan människor som han och andra knuffades bort ur kön till nattvarden i våra Svenska kyrkor bara för att de var anorlunda = rädsla. Så vad kan vi göra förutom att be? Kan vi kanse be om egen styrka att våga agera när andra människor förtrycks? Kan vi kanse be om styrka att stå imot rädslan?
Med stort hopp om en älskande Gud som inte dömer och straffar, utan som finns att hålla i handen när jag/vi blir rädda. Tack för en fin blogg Björn
Ja, i sanning finns ingen ände på förbönsämnen och bibeln säger ju att vi som troende ska be oavlåtligen Efesierbrevet 6:18 Om fler åtlydde den uppmaningen skulle vi kunna förändra världen.
Det är en skrämman bild du målar upp, Grubbelmia. Det måste verkligen vara tufft att vara kvinna i Egypten. Jag vågar knappt tänka på hur tufft det är i de ännu mera extrema länderna som Iran, Irak, Afganistan, Sudan osv.
Det är en väldigt låg tolerans utanför normen, i dessa länder, vilket blir helt galet. Kristna dödas på löpande band. Hur opolitiskt inkorrekt det än är, så verkar Islam vara en gemensam faktor i de länder där det är som hårdast.
Då säger någon du ska inte kasta sten i glashus. Ja, vi har haft stora obalanser mellan män och kvinnor även här. Och det finns forfarande män som har mycket konstiga attityder mot kvinnor, särskilt om kvinnorna kommer in på dessa mäns domäner. Peronligen tycker jag att dessa män är en skam för manligheten. Är man så otroligt otrygg i sin mansroll att man inte tål att en kvinna kan vara skickad inom samma område som en själv?
Dess bättre tycker jag denna typ av män har blivit mycket färre ju mer tiden har gått. Och jag tycker mig se mönstret att det delvis verkar vara en generationsfråga. Dvs att attityden är vanligare ju äldre man är. Där med inte sagt att den är vanlig bara för att man är 60. Men har man fastnat in en negativ inställning till en annan grupp, verkar det vara svårt att ta sig ur den uppfattningen.
Detta få mig att fundera på, hur mycket värre var kvinnoförtrycket här för hundra år sedan? Mitt minne stäcker sig inte så långt tillbaka i tiden, men inom den tidsramen jag kan överblicka, kan jag inte tänka mig något som komme i närheten av det som du beskriver från Egypten, Grubbelmia. Men hur var det för hundra år sen? En sak vet jag i alla fall kvinnor hade inte rösträtt, vilket i dag framstår som totalt obegripligt och som att det innehåller en mycket trasig attityd till kvinnor.
Jag håller med dig om att detta är ett angeläget böneämne.
mvh /mrAlias