Så var det då dags för första turen med husvagn. Det börjar med en backspegel som ramlar av, och slutar med att det känns som att vi gungar i sängen. Samma känsla som jag brukar ha när vi sover över i segelbåten. Men ska det verkligen vara så i en husvagn?
”Jo, det ska det”, sa Tomas först. ”Kan det verkligen stämma”, frågade jag. ”Vi får väl gå ut och titta”, föreslog Tomas.
Ut vi gick. Vet ni förresten att det finns fyra ben på en husvagn, som man ska fälla ner för att den ska stå stadigt? Bra för er, nu vet vi också det.
För att skapa vår ”egen” lukt i husvagnen, plockar vi fram levande ljus och rökelse. En ljuvligt exotisk doft sprider sig. Vi har pinkat revir. Som hundar ungefär.
När klockan närmar sig midnatt burrar vi ner oss under täcket i den sköna ”dubbelsängen”, som nu står stadigt. Det går bra det här ändå. Med lite träning ska vi nog så småningom passa in bland husvagnsfolket. Hoppas jag. För säkerhets skull behåller vi segelbåten, tills vi vet…
Mannen som vi köpte husvagnen av berättade att den ägts av en spelman. ”Musiken sitter i väggarna”, förklarade han. När morgonen kommer tänker jag yrvaket att ”detta måste vi utforska”. Fumlar med händerna längs väggarna tills jag känner något svart och avlångt. Det visar sig vara en gammal kassettradio. När vi slår på den, börjar hela husvagnen att vibrera av dansbandsmusik. Den enda musikstil jag absolut INTE tål.
Dansbandssångaren sjunger om att han har förälskat sig i ett par guldbruna ögon. Samma sång som några kompisar sjöng på mitt bröllop, ljuder nu i vår husvagn.
Är det ett bra omen, eller dåligt?
//Grubbelmia
Grubbelmia.se 
En mycket fängslande skildring.
Massor av applåder!