Grubbelmia.se

Orden kommer från tjejen bakom mig, i fiket på Ikea. Hon och killen har bråkat en del om huruvida de ska köpa en viss möbel eller inte. Hennes hjärtskärande slutkommentar gör killen helt stum – och jag utgår ifrån att sista ordet är sagt i denna fråga.

Självklart sätter mina grubblargener igång här… Varför är det så viktigt för oss att ha en plats som ”känns som ett hem”? Vad är det som händer med oss när vi blir hemlösa? Tappar vi då en del av vår identitet? Vad händer med de som har erfarenhet av ett hem, utan hemkänsla?

”Home is where the heart is”, sjöng Elvis (se video nedan). Han verkar då inte fundera så mycket på vilken soffa som skapar hemkänsla, utan vilken person som får honom att känna sig hemma. Risken med att helt knyta hemkänslan till en person, är ju att det kan bli ett ganska sårbart och rotlöst liv.

Kanske ligger sanningen – som vanligt 😉 mitt emellan de två ytterligheterna. Jag tror att man kan skapa ett välkomnande hem, genom sättet man inreder. Men det är ju ingen mening med ett vackert glas, om man inte fyller det med något gott. Samma sak med hemmet. Det måste bebos av  älskande människor – annars är det bara ett tomt skal.

Så… för att skapa hem behövs kanske både platser och personer.

Eller vad tycker du?
/Grubbelmia