”Min cancer berör bara mig”

Publicerat: oktober 6, 2011 i Vardagsgrubbel

Hon nästan skriker orden, till sin förtvivlade man som genast tittar ner i golvet. Själv vet jag inte vart jag ska vända blicken, där jag sitter i cafeterian på Radiumhemmet.

För mig är det tal om en rutinkontroll. Jag sitter där i min egen värld med en kaffekopp i handen, och tycker lite synd om mig själv eftersom mammografin hade gjort lite ont denna gång.

Tänk vad perspektiven krymper ibland. När kvinnan börjar gråta och skrika, skäms jag över mina egna funderingar kring smärta. Vad jag just känt är ju ingenting i jämförelse med vad kvinnan bredvid mig ger uttryck för. Hon och mannen fortsätter en hetsig diskussion om varför barnen inte ska underrättas om hennes sjukdom. De pratar som om inga andra lyssnar. De verkar inte bry sig om att samtalen runt omkring dem har tystnat. De befinner sig på en egen planet. Långt borta från oss andra.

Jag börjar fundera över vad som egentligen händer när man får en allvarlig diagnos. En del verkar vilja bära smärtan själva – andra vill dela den med närstående. Allt man som betraktare förstår är att det gör ont.

Lite vemodig lämnar jag min halvätna kanelbulle och promenerar ut till busshållplatsen. Får sällskap med en annan kvinna, som snyftar lågmält. Medan vi står och väntar på bussen ökar tåreflödet, och jag känner mig illa till mods. Och inte kommer jag på något bra att säga heller.

Allt jag förstår är att det gör ont…
/Grubbelmia

Annonser
kommentarer
  1. Mia skriver:

    Tack för att du vågade kommentera Björn! Jag var rädd att jag gått över gränsen – men vi måste ju våga prata om det… Håller med dig om att ”känslomässig smärta är nog starkast”… /Mia

    • Björn skriver:

      Inga problem Mia! Jag får skärpa mig lite. Har svårt för kritik både ris och ros sättert ibland gubbar i huvudet på mig. Jag är en grubblare och skriver det jag känner. Nyttigt för mig att få komentarer ibland

      Ha det…../Björn

  2. Björn Ljungcrantz skriver:

    Smärta är svårt att mäta. Den enas uppfattning om smärta behöver ju inte vara lik den andres. Men känslomässig smärta är nog starkast.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s