På väg hem från fjällen, tar vi (mot min vilja) en genväg in på militärt område, där civila utan tillstånd ej får köra. Lite extra uppmärksamt tittar jag mig omkring, och får syn på två vägskyltar – som jag tyvärr ej vågar stanna och fota 😉
Den ena pekar till vänster på ”Tillfället 0,5 km”. Bara denna första skylt får mig att börja grubbla. Hur kan man märka en vägskylt på dettta sätt? Och är det verkligen så lätt att fånga tillfället, och åka åt rätt håll?
Fortsätter att grubbla på om jag nyligen missat några tillfällen i livet. Eller kanske lite mer konstruktivt… Står jag inför tillfällen idag, som jag inte borde köra förbi?
Ja, du kan ju säkert förstå att en människa med grubblargener, får problem med vägskyltar som denna.
Som om det inte vore nog att vi kör på FÖRBJUDEN väg, MISSAR jag avfarten till ”Tillfället” och rullar vidare.
Några kilometer längre fram får jag syn på en ny skylt, det det står ”Paradiset 2 km”. Nu börjar du väl tro att jag hittar på, men det gör jag inte.
Ok, nya grubblerier tonar fram…
Varför är det längre till Paradiset än till Tillfället? Varför är det svårt att välja? Och varför måste man köra på Förbjudet området, för att hitta dessa vägar?
Någon som vet svaret?
/Grubbelmia
Grubbelmia.se 
Hann inte riktigt grubbla klart på vägskyltarna jag såg. Tyckte bara att de var väl värda att grubbla på 😉
Björn: Vet inte om jag kan riktigt förstå hur du tänker kring ”att paradiset finns här och nu”. Känns nog inte som sant för de som drabbas hårt av livet. Annars håller jag med om att Acceptans är en viktig del av ett lyckligt liv – om jag får lägga till Förnöjsamhet och Mening.
Linnea: Håller med i sak, även om praxis inte alltid är lika lätt.
Mr Alias: Det där med förmågan att vänta på belöningar eller inte, är lite otäckt eftersom skillnaderna mellan olika barn går att se så tidigt. Förstör ju lite tanken att våra egna val styr våra liv. Hur mycket är arv, och och hur mycket är miljö? Grubblar vidare….
Nä det är ju sant. Hur ska jag svara på din fråga? En del präster brukar ju svara att guds vägar är outgrundliga, när de ställs inför frågan om det kan finnas en gud när det finns så mycket elände i världen.
Frågan är då är det guds fel eller kanse människornas. Jag besitter inte svaret. Men min tanke om paradiset handlar nog inte så mycket om mäniskors lidande. Varje dag så vaknar jag öppnar ögonen och förundras över det paradis som möter mig. Regnet, solen, träden, djuren hur uträknat allt är på något sätt. Jag tackar för att jag överhuvudtaget lever vilket inte är en självklarhet. Det finns nog inga garantier för ett bra liv inte heller för att drabbas av sjukdom, svält eller andra lidanden. Men grunden till ett bra liv är nog ändå att se världen med ”paradisögon”
Jag vill skriva att jag en gång varit i helvetet men hittade ut därifrån. I bland är ord så svåra att beskriva känslor med. Det jag skrev om helvetet kan ju reta gallfebern på någon som tycker att de har haft ett mycket större helvete än jag. Likaså paradiset kan ju misstolkas efter som människor lider.
Det finns så många människor som kastar bort sin tid på att leta efter paradiset. Men min tanke är att njuta av det ”paradis” som finns omkring oss, det paradis som vi kan se om vi öppnar våra ögon med hjärtats hjälp och tittar oss om kring. Då och först då när min själ har fått sitt kan jag kanse vara tillhjälp för någon annan.
Ja inte vet jag om jag rörde till det ännu mera?? Meningen var dock ett försök till att förklara vad jag menade. Sedan behöver ju ingen hålla med mig det är faktiskt helt okej.
Björn
Mia Mia! Det är inte långt till paradiset. Glädjande nog kan jag tala om för dig att det finns här och nu…..Men det finns alltid ett litet men. De flesta av oss är ibland så upptagna med att leta efter det att vi inte ser det ( ungefär som när man handlar på coop. Man letar så efter en vara och oftast står den mitt framför näsan) Vidare medelas här att ett tillfälle endast är ett just det ja ett tillfälle. Många tillfällen har man i sitt liv men det hjälper föga om man inte har tagit det. Det krävs ju handling för att ta tillfället. Och gör man inte det så hjälper det föga att ångra sig. Ty tillfället är förlorat då. Men åter ett men. Det kommer nya och någon eller något har givit oss möjligheten att välja.
Så ta tillfället i akt….eller låt bli
Ps. Mr Alias För mig är lycka = acceptans
Ha det bra Björn
Jesus sa att han är vägen, sanningen och livet så jag väljer att följa honom och lita till att jag då når målet.
Att det är längre till paradiset än till tillfället upplever vi nog alla från tid till annan. Att kunna vänta hellre än att nappa på första bästa tillfälle är oftast klokare. Men när man väntar så kliar denna oroliga tanke, var detta tillfället med stort P (aradis) och kommer jag någonsin fram till paradiset som ligger längre bort?
Ändå så visar undersökningar, att små barn som kan vänta på belöningen lyckas bättre med sina studier längre fram i livet. Vad som är bra och dåligt kan ju diskuteras. En sky hög utbildning är ju ingen garanti på ett bra liv. Det verkar vara helt andra faktorer som styr hur våra liv blir. Men en sak är säker hur du väljer din väg, vilka värderingar du har, vad som du låter styra ditt liv har en stor betydelse för hur ditt liv blir.
Se bara på Rausing; stenrika arvtagare till Tetra pack koncernen. Dör förtidigt med grova drog problem. Jag gjorde valet att vandra med Gud, det har varit en bra Guide och värdegrund på vägen genom detta liv i värld full av kaos.
Vad är det som styr ditt liv?
mvh
/mr Alias