”Vad är kärlek”, undrar hon…

Publicerat: augusti 9, 2011 i Vardagsgrubbel

Vi sitter under ett tak i ösregnet. Min mamma, min syster och jag. ”Hur vet man om man varit kär”, frågar min syster. ”Hur beskriver man kärlek”, grubblar jag.

Det finns inga intressantare diskussioner än när hjärtan möter hjärtan – i ärliga samtal. Det finns inga mer spännande frågor – än de som inte har enkla svar.

Att beskriva vad kärlek är, går nästan inte. Om man inte vill fasta i plattityder, och ord som faller tomt till marken. Att känna att jag är älskad, eller att visa att jag älskar är en sak. Att beskriva det en annan.

Det finns så många sorters kärlek. På olika nivåer, och med olika uttryck. Olika stark och hållbar. Hur vet man vad det ska bli av ett litet frö som gror? Kanske växer det upp till ett starkt och stort träd. Kanske kvävs det vid vägkanten. Av rädsla, hårda ord eller oförsiktig hantering.

När jag träffade min man för över 20 år sedan, gav jag vår relation högst 5 år. Inte på grund av ovilja. Utan på grund av dåliga erfarenheter och rädsla. Hans trofasta kärlek har nu sakta övertygat även mig, att tro på livslång kärlek.

Men om Tomas inte hade vågat fortsätta visa kärlek till detta bräckliga kärl – som är jag. Vad hade hänt då?

Hade jag då trott på kärleken?
//Grubbelmia

Annonser
kommentarer
  1. Hanna skriver:

    Länkat i min blogg 🙂 http://prelishie.soclog.se/
    Den frågan är alltid lika svår att svara på… Kärlek är ett verb. Det är nåt man gör. Man älskar… Det går inte att beskriva.

  2. Linnea skriver:

    Jag är nog benägen att hålla med Alias här.

  3. mr Alias skriver:

    Vad annat är så svårt att beskriva trots att det är så uppenbart?

    Här är min favorit beskrivning: Det är den så kallade kärlekenslov från bibeln (1 Cor 13) här i parafras:

    Det spelar ingen roll vad jag kan men om jag saknar kärlek är det bara oljud utan innehåll.

    Om jag visste allt, kände till alla hemligher, kunde förutsäga vad som skulle hända och hade kraft att förflytta berg så är jag inget utan kärlek.

    Om jag gav bort allt jag ägde och offrade min hälsa för andra så är inget vunnet om det inte är gjort i kärlek.

    Mild och tålig är kärleken, den är inte avundsjuk eller skrytsam och uppblåst, den söker inte heller sitt eget eller är taskig, men den har överseende med andras fel.

    Den är inte skadeglad eller gillar orätt, men den gläds med sanningen.

    Allt bär, förtröstar och tror den.

    Kärleken slutar aldrig.

    mvh /mr Alias

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s