Jag var förlovad med en amerikansk spion

Publicerat: januari 20, 2012 i Barndoms- och ungdomsgrubbel

Inte förrän jag skulle försöka att bryta vår förlovning, förstår jag vad detta innebär. Eric, som han heter säger plötsligt att ”Du vet att det är en del av mitt jobb att få människor att spårlöst försvinna?”.

Vädret är mulet, och ”the highway” rak och lång. Vi sitter i Erics bil på väg hem från San Diego. Han har visat små våldstendenser tidigare, men aldrig något som skrämt mig. Själv hade jag kämpat hela dagen på Sea World för att samla mod att avsluta vår relation.

När jag till slut får fram vad jag vill säga, tvärnitar han bilen. Erics blick blir plötsligt mörk och munnen vass. Lugnt och tydligt förklarar han för mig, att han tänker röja mig ur vägen.

Jag blir självklart livrädd, men börjar samtidigt förklara att jag inte menar vad jag sagt och att jag självklart älskar honom. Mitt mål med detta är naturligtvis enbart att ta mig levande hem till Yuma, där jag kan skaffa hjälp.

Timmarna som återstår av denna helvetiska bilfärd, går åt till att bedyra att vi ska fortsätta att arbeta på vår relation och att jag inte ska lämna honom.

När han kör hem mig på kvällen, verkar det som att hans häftiga utbrott har lagt sig och han framför inga ytterligare hot. Jag blev fri till slut, kanske berodde det på att…

Kvinnans list övergår mannens förstånd?
/Grubbelmia

Annonser
kommentarer
  1. Mia skriver:

    Björn. Jo, det är en skön känsla när våra smärtsamma minnen vänds till något gott. Det har tagit mig många år att komma så här långt, men jag börjar äntligen att närma mig. För varje steg kommer jag till en djupare försoning med mitt förflutna…

  2. Björn skriver:

    Ja en både spännande och läskig berättelse! Intressant att läsa andras delningar om vad som hänt i livets gång, för det är väl det som formar oss att bli dem vi är tror jag. Det intressantaste för egen del är när jag själv upptäckte att alla dessa nära döden samt en hel del pinsamma samt rent dumma erfarenheter kunde sättas på plussidan. Så i stället för att skämas eller var bitter över en del saker kunnde dessa episoder av livet vändas till förståelse över hur skört livet är. Därmed kunde jag välja tacksamhet över att varje dag få ynnesten att överhuvud taget vakna på morgonen en dag i taget.

    Kram Björn

    Ps. Håller med om att mannens förstånd övergår kvinnans list…..eller hur du nu skrev 🙂 🙂

  3. Linnea skriver:

    Tack Gud att det gick vägen!

    • grubbelmia skriver:

      Tack för din kommentar, Linnea! Ibland glömmer man bort hur nära det varit många gånger. Tänker skriva mer om dessa minnen. Som när jag nästan blev prejad av vägen av de där otäcka männen, på väg till mitt nattarbete i Los Angeles city. Det kommer mera…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s