Hotad av fyra män

Publicerat: januari 27, 2012 i Barndoms- och ungdomsgrubbel

Jag är sjutton år gammal och arbetar natt på en restaurang i Los Angeles. Klockan är  strax efter midnatt, när en bil med fyra män i solglasögon, kör upp tätt bredvid mig på motorvägen. De pekar mot sidan, och försöker sedan preja mig av vägen. Livrädd, trycker jag till på gaspedalen.

Min bil far iväg som ett skott, och lättad ser jag bilen med de fyra männen försvinna bakom mig.

Länge trodde jag att denna händelse var ett mirakel. Att Gud gav min bil en extra skjuts för att rädda mig. Nyligen berättade dock en arbetskamrat, att en del amerikanska bilar fungerar så att om du trycker till på gaspedalen – hamnar bilen i ny växel. Mirakel eller inte, kom jag undan med både livet och bilen i välbehåll.

Ibland när jag tänker tillbaka på allt jag varit med om, känns det som att jag har levt två helt olika liv. Brukar dela in det i före och efter Tomas – som före och efter Kristus ungefär 😉

Första delen av mitt liv innehöll mycket resor, spänning och sorg. Den andra delen har jag utbildat mig, gift mig och fått barn. Nu börjar jag att känna mig redo för del tre…

/Grubbelmia

Annonser
kommentarer
  1. Mia skriver:

    Ja, ibland kan det kännas som att det är i närheten av döden som man riktigt börjar att förstå livet…

    • Björn skriver:

      Eller så är det så att vi faktiskt ”dör” ett antal gånger i vårat liv redan här på jorden. Att just när den riktiga eller ibland den falska tryggheten tycks vara som störst måste vi ibland just Dö ifrån den (läs stanna upp i vårat liv våga göra en inventering av det liv vi levt ta reda på varför ) För att sedan göra ett bokslut=acceptera hur det har sett ut. När vi sedan har gjort det så är vi beredda att lämna det bakom oss och endast ta fram det för att påminna oss eller hjälpa andra genom att berätta om det. Att sedan vid nästa ”vägkorsning” gå in på nya vägar som är okända kan te sig som en stor rullande våg som man med stor rädsla klättrar upp på.

      Det är då och just då när man nått vågens topp och kan surfa ut på den som en eruforisk känsla av att tillhöra värdsarvet och ingå som en del av det möta en högre makt som en del av oss kallar Gud känns i hela kropp och själ.

      Ja nu vart det mycket snurr och känslor. Men det är väll bäst att understryka att det handlar om vad jag tror och har upplevt.

      Var och en blir ”frälst” på sin tro och har rätt till den.

      För mig är det slutet på Francisko bönen: Det är genom att dö som vi upptäcker det eviga livet.

      Kram Björn

  2. Björn skriver:

    Det är genom att dö som man upptäcker det eviga livet. Så slutar en bön som jag tycker om. Kanse är det vad det handlar om när vi avslutar ett kapitel i vårat liv för att gå in i nästa.

    När man trycker på gaspedalen i en automatväxlad bil så växlar den ner för att få kraft kallas kick-down ( de flesta amerikanare är automatväxlade) kan kännas som ett mirakel beroende på hur många hästkrafter motorn har.

    Lycka till med nästa kapitell/ Björn

  3. Linnea skriver:

    Lycka till!

    ”Detta är första dagen på resten av Ditt liv”…sjöng ju en trubadur.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s