Orden från mannen bakom mig på tåget, får mig genast att sluta tänka på en mindre jobbincident jag inte kunnat släppa. Tar mod till mig, och vänder mig om för att prata med denne okände obducent. Han berättar:
– Varje obduktion innebär en resa in i de mörkaste detaljerna av en persons liv. Ofta är det ju vid misstanke om brott eller vid ouppklarad sjukdom, som en obduktion sker.
Jag berättar för mannen att hans ord ”Fem obduktioner på en dag är för mycket”, fått mig att inse vilka små futtigheter jag själv satt och oroade mig över. Att i skuggan av döden, blir så mycket annat oviktigt. Väntade mig att obducenten skulle hålla med mig, när han plötsligt avbryter:
– Du tänker helt fel, det är småsakerna som är det viktiga i livet. Om det är något jag lärt mig genom att arbeta nära döden varje dag, så är det just detta.
Eftersom jag inte helt förstår vad han menar, ber jag honom utveckla hur han tänker. Obducenten förklarar:
– Du måste fokusera på rätt slags småsaker i livet. En blick, en vänligt ord, en beröring. Många människor fokuserar på småsaker som inte är viktiga, och hakar upp sig på dessa så till den milda grad att de förminskar deras förutsättningar till ett gott liv.
Att en tågresa hem från jobbet en vanlig fredag, skulle bli så spännande – hade jag inte väntat. Obducentens ord ringer fortfarande i mina öron:
– Du måste fokusera på rätt slags småsaker i livet.
/Grubbelmia
Grubbelmia.se 
Visst tror jag också Alias, att mening i det större sammanhanget involverar Gud. Samtidigt behöver jag personligen öva mig på att titta på de ”småsaker i vardagen”, som berikar livet. Lite som Björn skriver att: ”Ibland letar vi efter de stora miraklena så hårt att vi inte ser dem”. Ska nog fortsätta att bära med mig obducentens ord, under veckan som ligger framför. Han säger: ”Du måste fokusera på rätt slags småsaker i livet.” Som Linnea skriver är det ”tänkvärda ord att ta med sig ut i vardagen”.
Ps) Fick just en mindre seriös tanke… För några år sedan läste jag mycket ur en visdomsbok som heter Profeten. Kanske är det nu dags för en uppföljare – Obducenten ;D
En strimma sol! En kall mörk februari morgon -18 grader ut tidigt och såga träd vardag måndag…. oxå plötsligt strålar solen en kort stund. Vaknar upp av klockan. 05.10 ringer den förkyld i hela ansiktet trött, grinig. En liten kort tanke men jag är ju i allafall nykter. Första grässtråna tittar fram efter en kall vinter, en medarbetares kram, Puss av hustrun efter en lång jobbig arbetsdag…..ja listan kan göras lång. I bland letar vi efter de stora miraklena så hårt att vi inte ser dem. Dom finns ju redan här!!!! I bland letar vi efter Gud så hårt att vi inte ser honom/henne. Han /hon är ju redan här.
Kram Björn
Tack för verkligt tänkvärda ord att ta med sig ut i vardagen!
Vilken märklig händelse, men ändå så talande. Vad svårt det kan vara att låta saker få rätt propotioner. Även om obducenten har en poäng att det som betyder mest är kanske saker som vi har nära. Eller saker? Jag skulle nog säga personer, är det inte just saker som är det mest oviktiga av allt. De kan vi leva utan och ändå leva bra.
Det är ju de relationerna som vi har som är mest värdefulla. Att älska och bli älskad, att inte vara en isolerad ö, utan att vara en del av något som är större än min egen lilla värld, ett större sammanhang. Det skapar mening med livet för mig och är det som är viktigt. Jag tror att du aldrig kan hitta mening innom dig själv. Precis som en skiftnyckel inte har en mening i sig själv, men får en mening i mekanikerns händer.
Jag skulle ljuga om jag påstod att mening för mig, det större sammanhanget, inte involverade Gud. Vad är din mening?
/mr Alias