Får en kille klä sig i kortkorta shorts?

Publicerat: september 8, 2011 i Vardagsgrubbel
3

Ja, det är den djupa fråga jag grubblar över just nu. Om du till det lägger att han hade tighta strumpbyxor under shortsen – och inte var bög eller transa. Ja, vad säger man då?

Jag hade äran att ha sällskap med den ovan beskrivne mannen, hela vägen till jobbet igår morse. Fick till slut slita mina blickar från hans ben, men kunde ändå inte sluta att tänka på honom.

Alla får ju välja sin klädstil själva, men ändå. Borde inte vissa avarter kunna åtalas under brottsrubriken ”Förargelseväckande beteende”? Jag tycker det 😉

Eller vad sägs om bilden till höger?
/Grubbelmia

Jag vill bara att det ska kännas som ett hem

Publicerat: augusti 31, 2011 i Vardagsgrubbel
1

Orden kommer från tjejen bakom mig, i fiket på Ikea. Hon och killen har bråkat en del om huruvida de ska köpa en viss möbel eller inte. Hennes hjärtskärande slutkommentar gör killen helt stum – och jag utgår ifrån att sista ordet är sagt i denna fråga.

Självklart sätter mina grubblargener igång här… Varför är det så viktigt för oss att ha en plats som ”känns som ett hem”? Vad är det som händer med oss när vi blir hemlösa? Tappar vi då en del av vår identitet? Vad händer med de som har erfarenhet av ett hem, utan hemkänsla?

”Home is where the heart is”, sjöng Elvis (se video nedan). Han verkar då inte fundera så mycket på vilken soffa som skapar hemkänsla, utan vilken person som får honom att känna sig hemma. Risken med att helt knyta hemkänslan till en person, är ju att det kan bli ett ganska sårbart och rotlöst liv.

Kanske ligger sanningen – som vanligt 😉 mitt emellan de två ytterligheterna. Jag tror att man kan skapa ett välkomnande hem, genom sättet man inreder. Men det är ju ingen mening med ett vackert glas, om man inte fyller det med något gott. Samma sak med hemmet. Det måste bebos av  älskande människor – annars är det bara ett tomt skal.

Så… för att skapa hem behövs kanske både platser och personer.

Eller vad tycker du?
/Grubbelmia

http://youtu.be/oApM3CHhAwY

Min vän har sett ett UFO

Publicerat: augusti 29, 2011 i Vardagsgrubbel, Vetenskapsgrubbel
2

Ja, jag hade inte bloggat om det – om det inte vore för att det är en av mina vänner (Joaquin) som har filmat händelsen. Vet själv inte vad jag ska tro. Finns det liv på andra planeter eller inte?

Med tanke på det jag bloggade om kvantfysik nyligen, har jag blivit mer ödmjuk inför det jag inte förstår. Om subatomära partiklar (de minsta delarna i universum) tycks gäcka vårt logiska tänkande, kanske det inte är osannolikt att de största delarna i universum innehåller liknande mysterium?

Kolla själv, och se vad du tycker…
//Grubbelmia

Jag blir så arg…

Publicerat: augusti 25, 2011 i Religionsgrubbel
2

Försöker att se det bästa hos de flesta, men ibland går det bara inte. Blir nästan rädd för mig själv, när jag vaknar upp efter en dröm där jag misshandlar en person som jag känner i verkligheten. Varifrån kommer all denna ilska?

När jag går till sängs har jag sagt alla de rätta sakerna, och försökt att tänka de rätta tankarna. Vet inte om det är min religiösa bakgrund som ställer till det för mig här. ”Vad skulle Jesus ha gjort”, är ett av många hurtiga slagord jag hört. Min första tanke går då ofta till den snälle Jesus. Han som bär lammen i sin famn och klappar små barn på huvudet…

För att försvara mina inre vulkanutbrott, har jag nu börjat att fokusera på rebellen Jesus. Han som gick emot hela etablissemanget och de rådande religiösa ledarna. Han som blev arg och sa till dem ”Ni huggormars avföda, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vredesdomen?” Han som välte omkull marknadsstånd och drev ut köpmän från templet. Han som förvandlade vatten till vin, trots att bröllopsgästerna redan hade druckit mer än tillräckligt (den beräknade ransonen hade tagit slut). Han som föddes in i en fattig hantverkarfamilj, men kom att påverka en hel värld. Långt ifrån den ”jultomtesjesus” vi så ofta får presenterad för oss i våra kyrkor. Med mycket myspys och vackra ord – och få relevanta utmaningar.

Personen jag blev så arg på, är en kristen ledare i ett av Sveriges största samfund. Någon som jag lärt känna och blivit besviken på. En person vars ord och handlingar talar helt olika språk.

Självklart går det inte att försvara att jag i min dröm misshandlade denne religiösa ledare. Men kanske har jag ändå rätt att bli arg? Kanske är det rentav en sund reaktion? Kanske behöver jag lära känna mer av rebellen Jesus?

Eller kanske inte, tänker du?

Hur som helst poppar två helt olika typer av låtar upp i mitt huvud. Den ena är  Jackson Brownes ”Rebel Jesus”, och den andra Queens ”I Want To Break Free”.

Håll till godo…
//Grubbelmia

Ps) Oroa dig inte, jag har en boxarsäck här hemma som jag slår på – så ingen kommer att bli misshandlad 😉

Wow för kvantfysik!

Publicerat: augusti 23, 2011 i Bok- och filmgrubbel, Vetenskapsgrubbel
2

Min kusin John i England, gillar att grubbla över kvantfysikens olösta gåtor. Hade nästan glömt våra spännande samtal kring detta, tills jag nyligen läste Karin Alvtegens senaste bok: En sannolik historia…

Vi dyker in i den del av boken när Anders plötsligt och ovilligt får sin pappa som vikarie på en fysiklektion. Samma pappa som han alltid skämts för i alla andra sammanhang, fångar nu hela klassen i stum beundran.

”Vad betyder subatomär?”, frågar Anders pappa eleverna. ”Jo det som är mindre än själva atomen.”

”Om vi tänker oss att atomkärnan är stor som en basketboll. Då skulle elektronen som kretsar runt den vara ungefär tre mil bort. /…/ Låt oss undersöka den där elektronen lite närmare. Nu när jag har vänt ryggen till den, så uppträder den som en våg, den är alltså utspridd som en ljud- eller vattenvåg. Den har ingen exakt position.”

”Men! Vad händer om jag observerar den? /…/ Jo, plötsligt är den en partikel. Med ens är den både solid och har en exakt position. /…/ Vad har vi lärt oss då? Jo, att elektronen beter sig olika beroende på om vi observerar den eller inte.”

”Hur kan något vara både en flödande våg och en solid partikel?  /…/  Ingen vet. Våra hjärnor tycks inte kapabla att förstå en sådan motsägelse. Under hundratals år har vi uppmuntrat rationella och logiska tankegångar. Enligt dem måste allting vara antingen det ena eller det andra. Framför allt måste det gå att mäta och undersöka för att det ska anses verkligt. Det är där kvantfysiken har blivit så besvärlig, där kan man bara räkna med sannolikheter. Vilket leder oss in på nästa mysterium.”

”När nu vågen har blivit en partikel, och vi observerar den i ett experiment, då inträffar nästa omöjlighet. /…/ Utan någon som helst förvarning försvinner plötsligt partikeln och dyker upp någon annanstans, på en plats som ingen har kunnat förutse. Och märk väl, utan att någonsin befinna sig någonstans däremellan. Detta strider mot vår grundläggande världsuppfattning som för tillfället baseras på Albert Einsteins relativitetsteori, och enligt den kan ingenting färdas snabbare än ljuset. Kvantfysiken har bevisat att subatomära partiklar förflyttar sig ögonblickligen, utan att någonsin vara på väg.”

”Ingen vet varför partiklarna gör så där, eller vilken process som får det att ske. Allt tyder på att partiklarna fattar egna beslut. Men för att kunna ta ett beslut måste de få någon slags information. Och varifrån kommer i så fall den? /…/ Dessutom verkar partiklarna kunna kommunicera med andra partiklar, trots att de befinner sig på oerhörda avstånd från varandra. Det förefaller som att alla partiklar är förbundna med varandra på någon nivå som ligger bortom tid och rum. Att allt i universum ingår i ett allomfattande mönster.”

Om inte detta triggar dina grubblargener, så vet jag inte vad jag ska ta till 😉
//Grubbelmia

32 killar och 1 tjej

Publicerat: augusti 18, 2011 i Samhällsgrubbel
2

Min yngste son Simon, kom just hem från sin första dag på gymnasiets teknikprogram. Överrepresentationen av killar är bedövande. Tomas (min man) berättar att proportionerna var exakt de samma för 25 år sedan, när han började samma program. Vad har egentligen hänt på 25 år, och varför vill så få tjejer studera teknik?

Börjar  att grubbla på en del dokumentärfilmer jag sett, som försökt att besvara frågan. En del menar att det beror på att man i skolan är dålig på att sätta in delarna i de större sammanhangen, och att detta missgynnar flickorna. Andra föreslår att de olika intressena beror på genetiska skillnader, mellan könen. Andra förklarar situationen med att tjejer undviker grabbiga miljöer. Kan det i så fall även förklara bristen på kvinnor i styrelserummens toppositioner?

En gång i tiden hade jag färdiga åsikter i denna fråga. Det har jag inte längre. Det är svårt, komplext och även sorgligt – enligt min mening. ”Varför sorgligt”, undrar du kanske…

Jo, om felaktiga förutsättningar får begränsa oss – är det alltid sorgligt.
//Grubbelmia

Såga sönder cykellås

Publicerat: augusti 15, 2011 i Vardagsgrubbel
2

Om man tappat bort sin nyckel, och måste såga sönder låset. När ska man göra det, för att inte verka allt för suspekt? ”Inte på kvällen”, sa Tomas. ”Vi sågar av det i dagsljus”. Sagt och gjort, vi börjar såga…

Våra grannar ger mig misstänksamma blickar som säger ”män i hästsvans, som sågar sönder cykellås mitt på dagen, går inte att lita på”. Jag ler fånigt.

Tyckte att det var oerhört pinsamt att stå där bredvid Tomas, när han sågade. Det gnisslade i öronen och kändes som evigheter innan låset äntligen brast. Började grubbla över hur saker kan se helt fel ut, och ändå vara rätt.

För ett tag sedan berättade någon om att tjuvarna idag ofta kör upp med ett släp till husen, och lastar på stöldgodset mitt på ljusa dagen. Grannarna tänker då att ”allt är okej, inga skulle ju stjäla så öppet, mitt på dagen”.

Funderade på att detta synsätt gäller många andra områden också. Vi människor dömer gärna efter hur det ser ut, även om det kanske inte alls stämmer. Vi tittar på ytan, och bestämmer oss sedan för vems fel det är att ett par skiljer sig. De som är duktigast på att polera ytan vinner. Kanske är det då viktigt att påminna sig om:

Saker och ting är inte alltid som de ser ut…
//Grubbelmia

”Vad är kärlek”, undrar hon…

Publicerat: augusti 9, 2011 i Vardagsgrubbel
3

Vi sitter under ett tak i ösregnet. Min mamma, min syster och jag. ”Hur vet man om man varit kär”, frågar min syster. ”Hur beskriver man kärlek”, grubblar jag.

Det finns inga intressantare diskussioner än när hjärtan möter hjärtan – i ärliga samtal. Det finns inga mer spännande frågor – än de som inte har enkla svar.

Att beskriva vad kärlek är, går nästan inte. Om man inte vill fasta i plattityder, och ord som faller tomt till marken. Att känna att jag är älskad, eller att visa att jag älskar är en sak. Att beskriva det en annan.

Det finns så många sorters kärlek. På olika nivåer, och med olika uttryck. Olika stark och hållbar. Hur vet man vad det ska bli av ett litet frö som gror? Kanske växer det upp till ett starkt och stort träd. Kanske kvävs det vid vägkanten. Av rädsla, hårda ord eller oförsiktig hantering.

När jag träffade min man för över 20 år sedan, gav jag vår relation högst 5 år. Inte på grund av ovilja. Utan på grund av dåliga erfarenheter och rädsla. Hans trofasta kärlek har nu sakta övertygat även mig, att tro på livslång kärlek.

Men om Tomas inte hade vågat fortsätta visa kärlek till detta bräckliga kärl – som är jag. Vad hade hänt då?

Hade jag då trott på kärleken?
//Grubbelmia

Min första pilgrimsvandring

Publicerat: juli 24, 2011 i Resegrubbel
2

Nio personer samlas i Funäsdalskyrkan en fuktig söndagsmorgon för att tillsammans vandra, och meditera kring pilgrimens sju nyckelord; enkelhet, långsamhet, andlighet, delande, bekymmerslöshet, frihet och tystnad. Som av en tillfällighet får jag denna semesterdag, prova på mitt livs första pilgrimsvandring…

Efter en kort andakt inne i kyrkan, går vi ut i morgondiset med sikte på vårt första stopp – en grå träskylt med reflektioner kring ordet enkelhet.

Vi människor samlar på oss så mycket, men glömmer ibland bort lyckan som kan följa av en strävan efter ett liv i enkelhet. Ett liv i tacksamhet över det man har. Ett liv i förnöjsamhet.

Kommer att tänka på min etiopiske vän Israel, som inte anser att han behöver mycket mer än vad som ryms i hans lilla ryggsäck. Min son Simon brukar påpeka att han alltid känner sig så glad när Israel hälsar på. Han äger nästan ingenting, men bubblar över av glädje och närvaro i allt han gör.

Efter första meditationstillfället, fortsätter vår lilla pilgrimsgrupp sin vandring mot nya stopp – vart och ett med reflektioner kring de resterande sex nyckelorden. Delar av vandringen promenerar vi i tystnad.

Det märkliga med tystnaden, är att den kan vara grogrund för talet i mitt innersta. Jag börjar fundera på vad jag vill förändra i min vardag, för att lättare kunna leva enkelt, förnöjsamt – och lyckligt.

Kommer att tänka på ett forskningsföredrag, som handlade om vad som skapar känslan av lycka. Jag lyssnade till detta för några år sedan. Förutom nära relationer och kreativitet, var det just förnöjsamhet som var en av tre orsaker till lyckokänslan, enligt denna forskningsrapport.

Idag har jag i Svenska kyrkans regi fått prova på en alldeles speciell typ av vandring – nämligen pilgrimsvandringen. Erfarenheten gav stor näring åt mina grubblargener, men även många rofyllda tankar och idéer om förändringar som jag vill genomföra i mitt liv.

En pilgrimsvandring kan genomföras ensam, eller i grupp. Vill du veta mer kan du kolla in www.pilgrim.nu

Kanske är detta något att testa, även för dig?
//Grubbelmia

Vad göra med gråa dagar?

Publicerat: juli 4, 2011 i Vardagsgrubbel
2

Inte ens fåglarna behagar kvittra denna morgon. Sätter på en CD med klassisk musik, och ser genom fönstret en trött man sätta sig på en parkbänk. Han ställer ner sin tunga konsumkasse, och sträcker ut benen…

Ser skönt ut, på ett långsamt och stilla vis. Är det kanske så man ska leva under gråa dagar? Dra ner på tempot, och anpassa sig till vädret. Bara vara – vågar jag det?

Får mig att minnas alla gånger som barnen klagat och sagt ”det är så tråkigt, jag har ingenting att göra”. Varpå jag har svarat ”ingen har någonsin dött av att ha det tråkigt”.

Efter detta svar har barnen suckat över sin oförstående mor, för att sedan dra sig undan för att läsa en bok, ringa en kompis eller se på en film. Klagandet dör ut, och en ny sorts vila inträder.

Jag tror inte på att forcera upplevelsekickar i onödan. Jag tror att vi behöver lära oss att uppskatta nyanserna i livet. Jag tror att det är bra att ha tråkigt ibland, och att lära sig uppskatta gråa dagar.

Vad tror du?
/Grubbelmia

Äldre inlägg
Senare inlägg